Jag skriver detta knappt två månader efter valet den 11 september 2022, men utan vetskap om innehållet i budgetpropositionen för 2023.
Folkbildningen tar ett stort ansvar i samband med samhällsutmaningar. På senare tid har det gällt flyktingströmmarna under mitten av tiotalet, situationen i samband med pandemin och i samband med årets flyktingström från Ukraina. Det är självklart för folkbildningens organisationer att självmant och aktivt hjälpa till i den här typen av akuta lägen. Det är lika självklart att vi fortsätter att arbeta med samhällsutmaningar som är av en mer långsiktig karaktär. Utanförskap, segregation, spridande av ”alternativa fakta” gällande allt från medicinska frågor till historiska skeenden är utmaningar som finns i samhället och som har förstärkts de senaste åren. Även de här utmaningarna kommer vi att fortsätta arbeta med.
Min förhoppning är att en ny regering ser folkbildningens och studieförbundens långsiktiga arbete med viktiga samhällsfrågor.
Klimatförändringarna är kanske vår tids största ödesfråga och allt tyder på att betingelserna för livet på jorden kommer att förändras kraftigt inom en snar framtid. Sannolikt är det för sent att vända utvecklingen, men skadeverkningarna kan fortfarande begränsas. Folkuniversitetet och folkbildningens organisationer har arbetat med kunskapsspridning om klimatarbete i decennier, och uppgiften finns kvar. Det vore önskvärt med särskilda öronmärkta medel för detta i linje med vad Folkbildningsrådet föreslagit. Inte heller klimathotet har förändrats av valresultatet.
Det finns en oro för att valresultatet leder till försämrade villkor för folkbildningen under mandatperioden. Den oron är inte tagen ur luften, den är bitvis baserad på de skuggbudgetar som de partier som idag utgör regeringsunderlaget lämnade in under 2021 och på en skrivning om ”effektivitet” i Tidöavtalet. Att vara i opposition är dock inte samma sak som att var i regering. Förhoppningsvis ser regeringspartierna vikten av de stora insatser folkbildningen gör och kommer att fortsätta göra i precis hela landet.
I debatten glöms det ibland bort att folkbildningen riktar sig till hela Sveriges befolkning och inte till ett fåtal. Det här är en enorm styrka. Men det kan också uppfattas som en svaghet – det är lätt att tro att folkbildningen i första hand är till för någon annan. Men verkligheten är att den enskilde deltagaren i folkbildningen kan vara vem som helst. Häri ligger folkbildningens allra största styrka.
Folkbildningen vänder sig inte till en kulturelit, inte uteslutande till vare sig gamla eller nya svenskar. Här finns inte fina eller fula ämnen att studera, här finns ingen som talar om för dig vad som är fint eller värdefullt att studera. Statens stöd till folkbildningen är ett stöd som riktar sig till alla som bor i landet.
Min förhoppning är att en ny regering ser och förstår folkbildningens och studieförbundens långsiktiga arbete med viktiga samhällsfrågor. Utöver detta får man tillgång till en rikstäckande organisation som når alla Sveriges kommuner och som har en tydlig vana att göra ett stort jobb när det verkligen gäller.
