text Lennart Frykskog
bild Josefin Stenersen

10 MAJ 2021

Elaf Ali stod upp mot hedersförtryck

Hon har skrivit en bok om hur hon bröt sig ur hedersförtrycket. Hon gjorde det för att sprida kunskap om ett samhällsproblem och visa att förändring är möjlig. Det här är boken som Elaf Ali själv hade velat läsa som tonåring.

Det har väl på senare år talats ganska mycket om hederskulturen, men ansiktena på unga kvinnor som utsatts för förtryck har varit bortvända och namnen fingerade – med ett undantag, Fadime Sahindahl som mördades 2002.

Så i våras framträder en journalist, Elaf Ali, med sin egen historia i bokform och ger ansikte åt ämnet.  Genomslaget är så stort att vi får tala om ett före och ett efter när det gäller hederskultur i det offentliga samtalet.

Redan 2017 skrev Elaf Ali i Expressen en krönika, som uppmärksammades stort, men det var en bris i jämförelse med den kuling som dragit fram nu. Elaf Ali har varit i alla stora medier.

Trodde du själv på ett så starkt genomslag?

– Absolut inte, jag hade jättemycket ångest inför boksläppet och var rädd att ingen skulle bry sig. Det började med att en ganska stor talkshow sade nej till min medverkan och jag befarade att det skulle fortsätta så.

– Jag berättar ju inte historien för att jag tycker att det är roligt att dela med mig utan för att skapa skillnad. Och jag kan bara göra det om boken uppmärksammas. Det är genom spridningen i medier, även sociala, som boken kan komma i rätta händer där den kan göra skillnad.

citat

Jag berättar ju inte historien för att jag tycker att det är roligt.

 

Elaf Ali har skrivit boken hon hade velat läsa som ung, när hon upptäckte hederskulturens osynliga bojor. Att visa hud, delta i simundervisning efter den första mensen, ha kontakt med pojkar i någon form och att därmed sova under samma tak som hela klassen på lägerskola var otänkbart. Pappan vakar som en ilsken vakthund över Elafs heder. Det är starka scener.

Pappan är i dag en annan, stödjer helhjärtat dotterns frigörelse och är därmed en nästan lika central gestalt som Elaf själv, i berättelsen.

 

 

Hade din bok varit möjlig att skriva utan försoningen er emellan?

– Jag vet inte. Det hade inte blivit samma bok. Det som gör min bok unik är att den tar upp det vardagliga förtrycket, vilket man inte talar så mycket om och som försvinner i nyhetsflödet. Men det som gör boken speciell är också min pappas resa, som visar att förändring är möjlig. Även den striktaste person kan förändras. De huvudsakliga syftena med min bok är att visa de här två sakerna. Förändring är möjlig.

– Men frågan är svår. Utan pappas förändring hade jag kanske tyckt att boken inte hade behövts, för det finns så många berättelser om flickor som rymmer hemifrån och inte försonas.

Den personliga berättelsen varvas med förklarande kapitel. Allt skrivet på ett ledigt och enkelt språk. Uppenbarligen når hon en bred publik.

citat

Syftet är att göra skillnad.

Vem vill du främst ska läsa boken?

– Skolan är en stor målgrupp. Jag ville skriva på ett sätt som högstadieelever kan ta till sig. Syftet är att göra skillnad och då ville jag skriva så att den är inkluderande för alla.

– Men målgruppen är större än så. Jag blir glad när jag läser recensioner och många säger att boken bör läsas av alla. Det är så jag har tänkt. Det här är ett ämne som alla bör känna till, från poliser, socionomer, lärare, myndighetspersonal till grannar som inte har en aning om det här, för att kunna känna igen tecken och signaler och vara hjälpsamma.

Ett slags folkbildning som Elaf Ali vill bidra till alltså.

Hon kallar hedersförtrycket ett av våra största dolda samhällsproblem. Det finns uppskattningar på att cirka 100 000 omfattas, men siffran är sannolikt i underkant, menar Elaf Ali, eftersom förtrycket i olika former berör alla åldrar, inte bara unga vuxna.

– Jag tror att väldigt många, över 100 000, som inte får välja, eller som inte har fått välja, sin egen partner. Och det är väl det ultimata förtrycket, att man inte får leva med den man vill dela sitt liv med.

Elaf Ali understryker att det finns många missförstånd kring hederskulturen hon vill upplysa om, som att det skulle vara specifikt knutet till religionen islam, medan det i själva verket finns inom flera kulturer och religioner. Även i äldre svensk historia finns hederskultur.

– Det finns så många uppfattningar om ämnet, vilket gör att vissa inte vågar ta i ämnet alls. Så genom att sprida kunskap hoppas jag att fler vågar tala om det.

Vad hade samhället kunnat göra annorlunda för din familj?

– Jag hoppas att politiker som läser boken själva ska förstå det. Jag vill inte själv ta politisk ställning. Men jag tror på kunskap, för det är verkligen okunskap som har lett fram till det här.

– Många olika saker måste göras. Det som funkade i min familj kanske inte funkar i en annan. Jag tror det hade hjälpt pappa (läkare) om han snabbt hade fått jobb. Men jag känner till andra som pratar perfekt svenska och har jobbat sedan ankomsten och som fortfarande för­trycker sina barn.   

fakta

Fakta: Elaf Ali

Född: 1987

Yrke: Journalist. Föreläsare.

Aktuell med: Vem har sagt något om kärlek? Utgavs den 25 mars. Om hennes (och pappans) frigörelse från hedersförtrycket

Liknande läsning

tidskriften@folkuniversitetet.se
Folkuniversitetets förbundskansli
Box 26152, 100 41 Stockholm

tidskriften@folkuniversitetet.se
Folkuniversitetets förbundskansli
Box 26152, 100 41 Stockholm