Begreppet kulturkrig (culture wars) har förekommit i amerikansk debatt sedan början av 90-talet, men det är under den senaste tioårsperioden som begreppet fått genomslag i Sverige. Som en bred bildningsorganisation finns Folkuniversitetet i närheten av några av de fenomen som brukar tas upp i sammanhanget. Drag queens som sagoberättare och luciafirande med en Lucia som inte identifierar sig som kvinna är exempel från bibliotek och folkhögskolor, organisationer vars mål och arbetssätt liknar våra. Konflikten på Konstfack om ett rum som fått namnet Vita Havet är ett annat exempel.
Runt sammanträdesbord, vid köksbord och i tågets bistrovagn har jag stött på frågan ”Befinner vi oss i ett kulturkrig?” En intressant följdfråga är ”Vad menar vi med ett kulturkrig?” Och kanske viktigare: ”Vad händer med oss om vi beskriver samtiden med ett begrepp som kulturkrig?”.
Vad händer med oss om vi beskriver samtiden med ett begrepp som kulturkrig?
Innebörden av ordet kulturkrig varierar. Jag uppfattar att det handlar om konflikter där värderingar kommer i dagen. Konflikterna handlar ofta, men inte alltid, om små saker som blottlägger stora värderingsskillnader. Konflikten på Konstfack är ett bra exempel: Den lilla frågan om namnet på ett rum för konst växte till en diskussion där verkligt stora frågor, som strukturell rasism och hotad yttrandefrihet, stod på spel. I samhällsdebatten den senaste tiden kommer jag att tänka på frågan om skatt på plastpåsar. Det är en fråga som knappast har någon avgörande effekt vare sig på miljön (högre skatt leder till en viss miljövinst, men den är trots allt begränsad), än mindre på hushållens ekonomi (det finns många andra sätt att bära hem sin mat än i plastkassar). Ändå uppstår en laddad konflikt. Det beror förstås inte på sakfrågan utan på att plastpåseskatten blivit en symbol för en politik som syftar till att minska vår miljöpåverkan här och nu. Ordet kulturkrig används mer och mer just i anslutning till miljö- och klimatpolitik, vilket jag menar leder tanken fel. Begreppet kulturkrig antyder att klimatforskningen i själva verket är ett uttryck för en viss typ av värderingar. Detta riskerar att dölja det faktum att forskningen i princip är helt enig om allvaret av klimatförändringarna och om hur de kan bromsas. Invändningar mot detta handlar inte om värderingar. Det handlar om att ha rätt eller fel.
Vad som händer med oss när vi använder begreppet kulturkrig är svårare att säga. Man bör fundera över det lämpliga i att överhuvudtaget använda krigsmetaforer i en tid när ett verkligt krig rasar i vårt närområde. Jag tror också att det finns en verklig risk i att vi med användandet av ett sådant begrepp förstärker konfliktnivån i samhället och ytterligare underblåser motsättningar och konflikter. Istället för att debattera vår tids ödesfrågor riskerar vi att lockas in i gräl om petitesser och att ägna vår energi åt dem. Risken att begreppet används för att förklä faktaförnekelse till idédebatt är också påtaglig.
Så här långt har jag inte stött på något exempel där användningen av ordet kulturkrig bidrar till en bättre förståelse av situationen det används i. Än mindre har begreppet bidragit till en lösning av ett problem eller till ökad förståelse. Att tala om kulturkrig verkar i bästa fall meningslöst. I värsta fall destruktivt.
