Informationsspridning i stor skala kom inte till via internet eller tryckpress. I en tid före radio, tv och internet, när ännu inte alla var läskunniga, spreds nyheter i första hand genom torguppläsning där de också anslogs. För att nå ut med budskap – sanna eller falska – tog antikens människor till sin tids massmedia. I synnerhet mynt utgjorde det perfekta bärbara mediet för en storskalig informationsspridning. Den begränsade ytan gjorde mynten till något av sin tids twitter. Med hjälp av standardiserade förkortningar hölls budskapet kort, medan den medföljande bilden förstärkte innehållet. Inte lika storskaliga, men minst lika bestående, var inskrifter. Huggna i sten sattes de upp på, eller i anslutning till, viktiga byggnader.
I mars år 44 f.Kr., kastades den då blott 18 år gamle Octavianus ut på den politiska arenan. Av Julius Caesars testamente framgick att denne adopterat sin systers dotterson Gaius Octavianus som ärvde hans namn och förmögenhet.
Att följa Octavianus, Julius Caesars adoptivson och romarrikets förste kejsares, levnadsbana är att få inblick i en av romarrikets skickligaste politikers liv och leverne. Som få bemästrade han konsten att i stor skala sprida information och – än mer – desinformation. Politiska motståndare smutskastades, fakta förvrängdes eller förtegs, medan egna meriter prisades och Octavianus gudomliga härstamning betonades för att ge honom politisk legitimitet. Att den förmedlade informationen inte alltid överensstämde med verkligheten var utan betydelse.
Under sina fyrtiofem år vid makten lyckades Octavianus metodiskt smula sönder senatens makt och för alltid radera den nästan femhundra år gamla politiska konstruktion som bar namnet republik. Val av ämbetsmän (all korruption till trots) och ett delat högsta ämbete med två konsuler blev ett minne blott. Och medan vägen till envälde banades, lät den förste romerske kejsaren Augustus tillkännage att han i själva verket återställde den romerska republiken och återskapade politisk stabilitet i ett land hårt härjat av inbördes strider. Allt detta, och mycket mer, går att läsa i hans politiska testamente ”Res Gestae Divi Augusti” (Den gudaförklarade Augustus gärningar), som offentliggjordes i inskriftsform på flera platser runtom i riket. Detta komprimerade dokument är fullt av förvrängda och falska uppgifter, vilka spreds i syfte att desinformera samtiden och än mer införa osanningar i historieböckerna.
Många senare tiders politiker, bland dem Benito Mussolini, var djupt fascinerade av Octavianus och dennes (miss)bruk av makten.
