– Jag vill hjälpa dem som kommer hit, det är en jättesvår tid för dem och för landet. Samtidigt fortsätter jag själv att kämpa med att utvecklas i språket och få ett bättre jobb, komma upp på en högre nivå, berättar hon.
Introduktionskursen för tolkar gavs, som framgått tidigare, på distans. Viktoriia läste in den tillsammans med ukrainare med rötter i Kiev, Irpin, Charkiv, Poltava, Ternopil och Odessa.
Själv har Viktoriia sina rötter i Lutsk, nära polska gränsen, en stad som flygbombades tidigt i kriget, sannolikt av strategiska skäl. Där finns en flygplats, en fabrik för tillverkning av militära flygmotorer och bränsledepåer.
Jag har anhöriga som ännu är kvar.
– Jag har anhöriga som ännu är kvar där, berättar Viktoriia.
Viktoriia vet vad som krävs för att etablera sig i en ny kulturell och språklig miljö. Hon har gått den långa vägen i Ukraina som utbildad akademiker och fortsatt i Sverige med Korta vägen, en arbetsmarknadsutbildning som ökar chanserna att få ett jobb eller studera vidare, även det i Folkuniversitetets regi. Viktoriia gjorde sin språkpraktik på Försäkringskassan.
I skrivande stund har hon fått rycka in vid några tillfällen för att bistå landsmän (mer har säkert inträffat sedan dess). Hon har översatt i en familj som tagit emot ukrainare och hjälpt dem att orientera sig i vad man kan göra på fritiden med barnen exempelvis. Hon har också hjälpt en ukrainsk man som drabbades av akut tandvärk att få vård i Östersund.
