Marcus Wandiman och Jim Brolin sitter båda och pluggar i Folkuniversitetets lokaler på Bataljonsgatan i Jönköping. De känner bara varandra till utseendet eftersom de läser olika kurser, men när vi börjar prata upptäcker de flera gemensamma erfarenheter. De har båda jobbat som säljare, varit butikschefer och ”gillar att snacka”.
Däremot har de vitt skilda bakgrunder. Medan Jim är född och uppvuxen här i Jönköping kom Marcus till Sverige som vuxen.
–Jag kom från ett jättehemskt krig hit till Sverige med fallande snö och ljus i alla fönster. Det var kallt, men varmt och ljust i hjärtat, säger Marcus.
Han beskriver en tuff uppväxt i Mosuldalen i norra Irak.
–Min familj är kurder, men jag pratade enbart arabiska och kan fortfarande inte ett ord kurdiska. Skolan i Irak var hemsk med lärare som slog oss elever för minsta sak. Det var jättekallt i klassrummet och rutorna var trasiga. När jag slutade efter sju år kunde jag ingenting. Kanske är det därför som jag verkligen vill lyckas med mina studier nu.
Jag såg hur soldaterna satt framför skärmarna och kunde se och prata med sina familjer hemma i USA.
Marcus fick skaffa sig egna kunskaper genom att jobba som alltiallo på en amerikansk militärbas. Det var där han fick upp ögonen för möjligheterna med datorer och internet.
–Jag såg hur soldaterna satt framför skärmarna och kunde se och prata med sina familjer hemma i USA. Det var häftigt, men på grund av hot mot min familj var jag tvingen att sluta jobba där, i stället startade jag eget inom it.
Jim gick motvilligt på gymnasiet i Jönköping. Han hoppade av första gången i ettan och sedan igen i trean när det endast var några månader kvar. Hans frånvaro på gymnasiet var drygt 87 procent.
–Jag jobbade i kiosken som låg intill skolan i stället. Jag gick på handel och administration, men kände att jag lika gärna kunde lära mig att sälja på ett jobb. Mitt mål var att bli stjärnsäljare och jobba mig upp till vd-stolen, säger Jim och tillägger:
–Du tror att du kan lösa allting själv när du är tonåring. Man kan väl säga att jag var immun mot reprimander från mina föräldrar. Jag fick en ADHD-diagnos först som 20-åring, vilket betyder att jag inte fick något stöd under skoltiden.
Jim följde sin plan och har haft en mängd olika säljjobb, inklusive butikschef inom telekombranschen.
Varför är du ändå tillbaka i skolbänken?
–Det behövs en högre utbildning för att både kunna göra karriär och få en bra lön. Om du har en utbildning får du också betalt för din kunskap, inte enbart för tiden du lägger ner. Jag vill kunna jobba med större avtal och upphandlingar. Det kan jag inte i dag, säger Jim.
Sina dåliga skolerfarenheter till trots trivs de nu utmärkt på komvux.
–Hit går du för din egen skull och det märks också i klassrummet. Eleverna är motiverade och tar ett eget ansvar för studierna. Lärarna är underbara! De är förstående och lyssnar verkligen på dig. Om man vill lära sig saker kommer man att göra det, säger Jim.
Marcus säger att komvux har gett honom nya insikter både kunskapsmässigt och personligen.
–Tidigare såg jag på mig själv som icke-smart, men i dag vet jag att det inte är sant. Jag tycker det går jättebra att plugga och i fredags fick jag A i betyg på datorkunskap 1A. Det hänger ihop med att jag har mognat. Nu tar jag ansvar för mina studier och min framtid på ett helt annat sätt än tidigare, säger Marcus.
Deras bästa råd till den som funderar på att plugga på komvux är att ta chansen.
–Tro på dig själv och att du kan plugga. Ta chansen och passa på innan det är för sent om du vill ha bättre jobb, säger Marcus.
Text: Carina Järvenhag
