När pianotonen skär rakt igenom sorlet i musiksalen vet alla att det är dags att starta. Först tar Jesper Blomberg ledningen och värmer upp med de sex körmedlemmar som är med i kväll. Jesper vevar först på armarna för att få i gång andningen och kör sedan några enkla övningar för att aktivera magstödet.
– Känn in stabilitet, som att ni står på en alptopp, säger Martin Lissel vid pianot, och Jesper förklarar att man hamnar i rätt position när man gör ett litet hopp och landar på fötterna.
Så börjar kören följa tonslingorna som Martin spelar på pianot, även det en del av uppvärmningen, och energin växer ytterligare i rummet. Det är fin akustik här i musiksalen på SMI, Stockholms musikpedagogiska institut, på Södertörns campus.
Hit är alla välkomna, erfarna körsångare som nybörjare. Folkuniversitetet startade efter höstlovet en kör som leds av tre blivande sångpedagoger vid SMI. Gensvaret från studenter, lärare, forskaren, administratörer och andra var gott, även om epidemierna veckorna före jul skrämde bort en del från repetitionerna.
Planer finns att under våren även starta en kammarkör för erfarna deltagare, men den nuvarande kören förblir basen i verksamheten.
Det här är bara glädje. Att vi är på olika nivåer gör inte så mycket.
En av körens yngre deltagare är Ella Nilsson, som läser första året på miljö- och utvecklingsprogrammet på Södertörn. Hon började i barnkör, gick i en av Adolf Fredriks musikklasser i grundskolan, fortsatte på Solna musikgymnasium och sjöng även i kör då hon gick på folkhögskola.
– Det här är bara glädje. Att vi är på olika nivåer gör inte så mycket. Det är bara härligt att komma tillsammans och njuta av musiken tillsammans och ha kul, gemenskap, säger Ella Nilsson.
Moema Ramalho är pensionär och har studerat filosofi och idéhistoria på folkhögskola. Hon blev medveten om kören genom de utskick från folkbildningsvärlden som hon tog del av. Efter att ha varit med i en numera nedlagd kör i Filadelfiakyrkan kom det här som en välkommen möjlighet. Moema var även med i en stor kör som uppvaktade kungen på borggården på hans 75-årsdag i våras.
– Jag försöker sjunga hela tiden, säger hon och berättar att musiken har varit en följeslagare genom hela livet.
Vi får en pratstund med ytterligare en körsångare under fikapausen, som bidrar till den sociala sammanhållningen. Fredrik Forssell är administratör på Södertörn. Arbete, hus och familj har fyllt hans schema i flera år, och det har inte funnits plats för kör i livspusslet, även om motivation har funnits. Han har tidigare spelat i band och utbildat sig inom musik.
– Den här kören är perfekt för mig som jobbar i huset, startsträckan är kort, och jag kan stanna kvar efter arbetet och vara med lite längre.
Så långt deltagarna. Men vi måste ägna körledarna uppmärksamhet också. Tre studenter som har ett musikaliskt förflutet och en musikalisk framtid. Vad får de ut av sin verksamhet här på kvällarna? Pedagogisk kompetens är nog den röda tråden i deras svar.
– Vi får praktisk erfarenhet som kompletterar de teoretiska och praktiska inslagen i utbildningen. Det är värdefullt att ha i ryggen. Jag har inte jobbat så mycket med körledning innan, så för mig är det väldigt skönt att jobba praktiskt. En sak är att lära sig musik, en annan sak att lära ut och kommunicera, säger Martin Lissel.
Det ska betonas, att körledningen så här långt har varit en lärprocess för de inblandade. På frågan om hur roligt det är att leda en kör svarar Jesper Blomberg:
– Jätteroligt!
– Och skrämmande, tillägger Martin.
Den första utmaningen var att hitta rätt nivå på repertoaren och arrangemangen. En del körmedlemmar kan sjunga alla stämmor, andra kan inte läsa noter. Med facit i hand kan de konstatera att de borde ha börjat med den relativt enkla och energitäta ” I wish you a merry christmas” i julrepertoaren exempelvis.
– Vi var rädda att ta för svåra eller för lätta grejer. Vi ville ju hitta rätt nivå där alla hängde med på ett sätt som kändes organiskt och vi kunde driva hela tiden, säger Jesper och understryker att det har varit utmanande på ett bra sätt.
Körledarna har sökt och hittat sina roller under hösten och förvintern. Just idag när det är lite glest med deltagare hjälper de till att fylla ut stämmorna. Men i övrigt leder de i kraft av olika kompetenser.
– Det blir ofta att Martin spelar pianot. Han är snabb att läsa noter och lär ut fort medan jag hamnar på uppvärmningen, säger Jesper.
– Du har så lugn energi, vilket är perfekt där, det bildar en stabil grund för fortsättningen, replikerar Martin.
Ingen av dem är dock så sugen på att dirigera kören. Men Nicolai Rese, som har en bakgrund som blåsinstrumentalist (saxofon och tuba), är desto säkrare och mer bekväm i den rollen.
– När Nicolai får dirigera blir det bra!
Kör är bra för hälsan, visar otaliga forskningsstudier. Det går att fördjupa sig i ämnet med medicinska aspekter. Processer startar i kroppen när man sjunger, och de positiva effekterna förstärks uppenbarligen av att man sjunger tillsammans med andra.
– Vårt mål är att folk ska ha kul och mycket av ansvaret för att det blir så vilar på oss, att vi väljer rätt repertoar. Folk som kommer hit vill ha kul, det är vad kör är, säger Nicolai Rese.
Det är påfallande stor skillnad mellan de första försöken att öva in en stämma och resultatet, när alla röster sitter där de ska. Ibland ligger disharmoni och välljud ändå mycket nära varandra.
– Det är något magiskt när alla stämmor fungerar, och det krävs inte alltid så mycket för att få det dit, säger Martin.
– Och enkla stämmor kan ibland låta bättre än avancerade, tillägger Jesper Blomberg.
Vill du vara med?
Flemingsbergs campuskör ”Flemingos” (kör för personer utan erfarenhet)
Campus Flemingsbergs Chamber Choir (kör för erfarna sångare)
