läs också:

Mats Jonsson

Bild: Frida Sjögren
29 november, 2021
Mats Jonsson skildrar sitt liv i serieform, i sju böcker hittills. Av bara farten skildrar han också samtidens heta frågor – som staden kontra landsbygden. Även tidlösa frågor väcks, om ursprung och rotlöshet. Det självupplevda blir det allmängiltiga.
Bild: Frida Sjögren
29 november, 2021

Det väckte en del rabalder och uppmärksamhet när en av våra mest kända serietecknare valde att lämna storstaden för att återvända till sina rötter. Kramforsbördige Mats Jonsson tröttnade i fjol på Midsommarkransen i södra Stockholm (och riktade skarpa gliringar mot livsstilar och trender där), köpte hus i Sandslån, i Ådalen.  

Allt tyder på att han och familjen har hittat hem för att bli ”lyckliga i vår barndoms ruiner”, ett uttryck som han använde i sitt sommarprat i radions P1.  

Vad fick er att bli hemvändare? 

– Både min fru och jag hade en hemlängtan som blev starkare när vi köpt sommarstuga i Ådalen. Vi hittade ett sammanhang med grannar och nya vänner, som fick oss att inse att vi kunde bo där. Sedan var det både en djup själslig längtan som jag inte riktigt kan sätta ord på, och att vi blev less på hur Stockholm utvecklats mot alltmer rutavdragsbusiness och strömlinjeformning maskerad som valfrihet. 

Det finns positiv och negativ attraktion i det mesta. Kärleken till hembygden i Ångermanland är inte reservationslös. En del av den stöddiga jargong och de attityder som präglade uppväxten i industrisamhället finns ännu närvarande i minnet hos Mats Jonsson och lever kvar i nuet. Men det positiva överväger.  

– Jag har insett att den gamla machokulturen har överlevt mer än jag trodde. Olika grupper är närmare varandra här, på gott och på ont, men mest på gott tror jag. I Stockholm levde vi i en välmående medelklassbubbla där vi aldrig behövde träffa de öppna rasisterna och homofoberna.  

Det Kramfors som Mats Jonsson lämnade som ung befann sig i något han betecknar som ”slutet av en guldålder”. En kommun med 50 000 invånare krympte efter hand, i takt med bruksnedläggningarna, till 18 000, och den offentliga servicen har stadigt försämrats. 

Mats Jonsson tecknar
Mats Jonsson sitter ofta i köket och jobbar med sina serier.

Hur känns det? 

– Det är vemodigt att tekniska, ekonomiska och politiska förändringar långsamt dragit undan mattan för en levande och dynamisk bygd, som fortfarande är ett industriellt centrum som producerar för miljarder kronor om året men inte ser röken av vinsterna. Samtidigt har avvecklingen och utflyttningen öppnat för nya saker, det är på sitt sätt inte så dumt att leva i en skarv, en plats som glömts bort. Det blir en nybyggarkänsla, här kan jag bidra med något istället för att bara konsumera och gnälla som jag gjorde i Stockholm. 

Som ung serietecknare var det storstaden och förlaget Galago som hägrade. Det självbiografiska har funnits med genom åren. Mats Jonsson utforskar samtiden med politisk blick utåt när han berättar om sig själv. Det fascinerande är att hans kompassnål i det senaste albumet, När vi var samer, pekar bakåt, mot hans egen och Sveriges historia. 

För några år sedan upptäckte han nämligen att hans farfar var en skogssamisk renskötare som lämnade sin kultur.  Hans historia speglade en större historia som med Mats Jonssons egna ord var ett kulturellt folkmord som pågick från 1700-talet till 1900-talet. I det nya albumet får vi i en bildruta se och läsa om hur hans dotter för några år sedan uppmanar pappa, alltså Mats, att berätta mer om denna förtigna historia – vilket han till slut kunde göra och lyfta fram i ljuset, efter efterforskningar.  

Vad fick dig att skriva om din släkt? 

– I mer än 25 år har jag vetat att jag skulle göra en släktkrönika i serieform. Det kändes som en självklar fördjupning av det självbiografiska. Det var först för några år sen som jag insåg att släktkrönikan framför allt skulle handla om min samiska släktgren. I början var min drivkraft nyfikenhet, som alltmer gick över i vrede, när jag lärde mig mer och insåg att farfars tystnad var resultatet av en statlig politik. Skogssamernas sätt att leva stod i vägen för skogsindustrin och jordbrukande nybyggare. 

Om vi riktar blicken framåt på nytt – så leder det återigen tillbaka. Mats Jonsson är engagerad i det lokala kulturlivet i och hembygdens stolta historia.  

När man läser om honom på Wikipedia får vi veta en hel del om serietecknaren.

Vad får vi läsa i framtiden? 

– Jag hoppas att det står ungefär så här: Mats Jonsson är en av grundarna till Ådalens industrimuseum, som i flera utställningar visar upp bygdens hela industriella historia och dess samtid. Museet är ett centrum för forskning och turism och utsågs 2034 till årets museum för sitt sätt att problematisera det svenska industriarvet och visa upp det i nytt ljus. 

Jo, och så hoppas Mats Jonsson vara grundare till Ådalens litteraturfestival, tre dagar med kända namn på scen och 3000 besökare. 

– Man kan ju drömma! 

En gång var det barn, sedan allt fler unga som läste serier. Joakim Pirinen och Lena Ackebo var förnyare, följdes av namn som Liv Strömqvist och Mats Jonsson, alltmer lanserade som författare.  

Vem läser serier idag? 

– Tecknarnas position inom kulturlivet har flyttats fram och publiken breddats, säger Mats Jonsson. Min kärnpublik brukade bestå av urbana personer mellan 20 och 30 år, nu är det 70+:are utanför storstäderna. Det tycker jag är jätteroligt!     

 

Mats Jonsson

Yrke: Serietecknare och författareFödd: 1973Bor: Sandslån, ÅdalenAktuell med: Serieromanen ”När vi var samer” (september 2021).
liknande läsning:

Tack!

Du är nu anmäld till Tidskriftens nyhetsbrev.