Hon kräver kanske ingen närmare presentation för de kultur- och språkintresserade. Sara Lövestam ligger bakom uppemot 30 boktitlar sedan debuten 2009, varav flera handlar just om språket, skrivna med lätt hand, humor och kåserande vändningar, det krävande ämnet till trots. Dessutom dyker hon ofta upp i etermedier: i Språkakuten på TV4, som domare i det tramsiga och allmänbildande programmet Lantzkampen i Sveriges radio P1 eller som poddare. När tidskriften kommer till skott med en intervju är det således en person med många uppdrag eller ”järn i elden” (som klyschan lyder) som vi möter. Ingen som lyssnat på Sara Lövestam tvivlar i alla fall på att arbete och intresse smält samman till en mission hos henne. Passande nog betecknar hon sig som ”grammatikapostel” på sitt instakonto.
I princip alla elever på sfi ser grammatik som nyckeln till det svenska språk de så gärna vill bemästra.
Vi är produkter av arv och miljö. Var kommer ditt glödande intresse för språket ifrån?
– Inifrån mig själv, mestadels. Visst har jag vuxit upp med läsande och skrivande föräldrar, men mina syskon har inte alls gått igång på språk på samma sätt som jag. Som med det mesta misstänker jag att det handlar om att födas med ett anlag och stimuleras av sin miljö till att utveckla det.
Grammatik väcker ofta rädsla eller motvilja. Hur motiverar du elever att upptäcka adverben och presens particip?
– Jag har aldrig behövt motivera elever till det, för jag har jobbat med svenska för invandrare. I princip alla elever på sfi ser grammatik som nyckeln till det svenska språk de så gärna vill bemästra, och jag har varit med om elever som bönat och bett om att vi ska gå igenom perfekt particip eller utöka schemat med ännu fler grammatiklektioner. Det är bara en av anledningarna till att jag älskar sfi-läraryrket, som jag tyvärr inte har tid att ägna mig åt för tillfället.
Idag har var femte svensk ett annat modersmål än svenska. Utövar ännu anglicismerna trots det starkast påverkan på svenskan?
– Ja, det är uppenbart så att engelskan har det största inflytandet på svenskan utifrån. Engelskan har en så hög status och talas av både infödda svenskar och många invandrare. Det är det gemensamma språket på internationella arbetsplatser, det är det språk vi hör i de flesta tv-serier, filmer och låtar, och många ungdomar med helsvensk bakgrund väljer faktiskt att skriva på engelska idag. Påverkan på svenskan från andra språk än engelskan idag är i princip försumbar och rör sig om ett och annat lånord, främst i ungdomsslang.
Har undervisningen i sfi gett dig förnyade insikter i svenska språket?
– Definitivt. Det finns inget bättre sätt att få syn på sitt eget språk än att lära ut det. Lyssna förslagsvis på min och Isabelle Strombergs podd Livet på lätt svenska, där jag som är sfi-lärare och hon som är i processen att lära sig svenska diskuterar livet och olika aspekter av det svenska språket. Vad är skillnaden mellan faktiskt och egentligen? Varför säger vi ”det var gott” när vi äter, fastän det fortfarande är gott?
Det viktigaste är att se till att barn och ungdomar läser mycket på svenska.
Tekniken och samhället utvecklas snabbt. Är det något i språkets utveckling vi ska se upp med till följd av det?
– Jag tycker att det viktigaste är att se till att barn och ungdomar läser mycket på svenska, och utvecklar sitt språk. Så länge det sker tycker jag inte att vi ska vara överdrivet oroliga – nya ord är inte farliga.
Svenska språket har reformerats vid otaliga tillfällen. Vilken var det mest spännande vägvalet i historien?
– Avskaffandet av verbens pluralformer i skrift på 1940-talet ligger nära till hands. Det var en språkstrid där många hade starka känslor, och den grammatiska komponenten tilltalar mig särskilt. Dessutom är den relativt ny, och det finns därför mycket att läsa om språkstriden i våra tidningsarkiv.
Vad kan vi lära av de/dem/dom-debatten?
– Att många går direkt till känsloargumenten och inte ens försöker se frågan i ett större perspektiv. Jag skrev nyligen en understreckare i SvD om det svenska språkets tradition av att kontinuerligt genomföra språkliga reformer för att bevara skriftspråkets koppling till talspråket. Jag fick flera mejl av framstående språkvetare som tyckte att den var bra, men responsen från allmänheten var antingen goddag-yxskaft eller tystnad. Folk gillar mer att reagera mot någon som säger ”nu måste ni skriva dom” än att försöka komma på argument för att vi ska avvika från vår tradition av sådana reformer.
