Bildning har spelat en central roll i hela Sverker Sörlins liv. Han är utbildad gymnasielärare och har studerat vid folkhögskola samt forskat om bildningens betydelse för samhällsutvecklingen. Han är uppvuxen med två lärare till föräldrar, i en av de svenska kommuner där störst andel av invånarna deltog i folkbildning under 2022. Så var det även under andra halvan av nittiotalet, när man efter lokalsamhällets gemensamma insatser för den utvisade kurdiska familjen Sincari började tala om ”Åseleandan”.
Gav händelserna i din barndomsort dig nya insikter?
– Ja, detta blev en tydlig uppvisning av civilsamhället som väckte stor beundran i den allmänna debatten. Åsele är en liten ort, där bland annat de folkrörelsebaserade institutionerna betyder mycket för möjligheten att skapa ett solidariskt samhälle. Jag har reflekterat över vad det innebär att växa upp i en miljö som har så självklar positiv inställning till folkbildning och började fundera över om det faktum att det finns en Åseleanda innebär att det också finns andra ”andor” i Sverige.
Det fick dig att intressera dig för forskning kring begreppet ”Sjöboandan”, myntat på åttiotalet efter att man i en kommunal folkomröstning sa nej till invandring i kommunen?
– Precis. Jag tänkte att det kanske finns en djupare samhällsanalys att göra, av sociologisk och historisk karaktär, som visar att synen på bildning har betydelse. Jag upptäckte till exempel att Åsele även då låg i topp i statistiken över engagemang i folkbildning, medan Sjöbo uppvisade låg aktivitet – sannolikt till följd av att man hade avskaffat det kommunala bidraget.
USA är på många sätt ett starkt land, men man har en okunnig befolkning.
Nu råder en tid med högernationalism, filterbubblor och klimatförnekelse. Där bildning spelar en roll som ett nödvändigt skydd av demokratin, argumenterar du. Varför då?
– Vi måste titta på riskerna med att inte ha en allmän bildning, det blir som att sakna ett orienteringssystem och inte kunna navigera vad som är bak eller fram. De senaste åren, inte minst i USA, har begreppet ”sanning” blivit väldigt viktigt. Den förra presidenten var väldigt lättsinnig i sitt förhållande till sanning och han är bara toppen av ett isberg där det går att påstå saker i den amerikanska debatten som inte är särskilt väl belagda. ”Alternativ sanning” har blivit ett nytt begrepp. USA är på många sätt ett starkt land, men man har en okunnig befolkning. Det finns ingen folkbildning, tillgången till pålitlig information är för många medborgare väldigt dålig och medielandskapet är ensidigt nöjesinriktat. Ett samhälle som ser ut så har utmaningar i att hålla informationsnivån uppe hos befolkningen.
På vilket sätt skiljer sig Sverige från USA?
– Vi har en ganska välinformerad befolkning och en hörnstruktur med public service, tidningar även på små orter och folkbildning. Allt detta bygger någon form av broms mot kunskapsförfall som gör att osanning, rena myter och konspirationsteorier inte sprids lika lätt. Det finns instanser som håller emot och man odlar en relation till kunskap som skapar en motståndskraft i befolkningen.
Samtidigt pekar du i din bok från 2019 på det skriande behovet av att även i Sverige bättre förstå den allmänna bildningens nödvändighet. Vad har gått förlorat?
– Den stora idén om folkbildning var ju länge att den skulle öka individens frihet och möjlighet att välja, senare kom argumenten om behovet av bildning för att fungera demokratiskt. Men utvecklingen sedan dess har haft blandade inslag, fler utbildas men kunskapsprestationer ska nu vara mätbara. Hela systemet har undergrävt villkoren för den allmänna bildningen, med sammanhang och gemenskap. Vikten av bildning i dag är lika stor som den som fanns för hundra år sedan när den unga demokratin behövde den, men det är även något annat som behövs: en samhällsgemenskap som inte längre är självklar.
Vi har mer kunskap än någonsin – men vi vet allt mindre tillsammans, skriver du. Hur ska vi alla kunna ta del av bildning?
– Det krävs en ny syn på bildningspolitik. Folkbildningen sätter ju tonen för hur man kan jobba, man kan vända sig till den för vägledning i hur man kan nå grupper som inte står först i kön av egen kraft. Det måste hända både i och utanför skolorna. Man behöver också betona den kunskap som behövs för att förstå samhället – det behövs mer komplex kunskap, utöver teoretisk ämneskunskap. Vi behöver givetvis specialister som förskollärare, poliser och sjuksköterskor. Men i dag har enskilda bildningsresor fått överskugga den kollektiva. Vi behöver också bildning som gör att vi förstår varandra och samhällsfrågor, så vi kan bilda välgrundade omdömen och mänsklig förståelse. Min bok handlar mycket om vilken roll bildningen har i att veta något tillsammans. Det råder ingen tvekan om att vissa grupper vet saker, men utan något vi vet tillsammans och är överens om blir det mycket trassligare i ett samhälle som inget binder ihop.
Fakta: Sverker Sörlin
Född: 1956 i Åsele
Uppdrag: Idéhistoriker, författare och professor i miljöhistoria på KTH. Förbundsordförande för Folkuniversitetet.
Aktuell med: En nyutgåva av sin doktorsavhandling Framtidslandet från 1988 och med podden ”Stora idéer”.
