text  Lennart Frykskog
bild  Anna-Karin Nilsson

16 NOVEMBER 2020

Möt Paul Hansen 

Han fängslades och utvisades under stort rabalder från Belarus i somras. Möt Paul Hansen, som dras till livets ytterligheter och ständigt utvecklar sitt visuella berättande.

Paul Hansen sätter andra i rampljuset med sin kamera, men ibland hamnar han där själv. Undra på det, han är ju en av våra allra mest prisbelönta fotojournalister. Den där etiketten fotograf vill liksom inte riktigt fästa på honom. Han är ju skribent också, och filmare. En berättare.

En läsare av Dagens Nyheter, DN, där han arbetar till vardags, möter hans bilder och bildsatta berättelser varje vecka.

Variationen är påfallande. Hur lägger du upp ditt arbete?

– Jag jobbar med alla verktyg i lådan, diktafon, stillbildskamera och filmkamera, säger Paul Hansen och berättar att han använde samma metafor – verktygslådan alltså – när han föreläste för eleverna på Poppius journalistskola under gårdagen.

Paul Hansen har ett rörligt jobb. Vi fångar honom på DN:s redaktion, i ett öppet och pandemiglest kontorslandskap. Snart ska han ut på skolreportage för nyhetstidningen (”ett normalt jobb”), och efter det ger han sig i kast med ett av de långsiktiga projekten i serien ”En på miljonen”.

Snabbt och långsamt. Paul Hansen varvar. Men vi tar det långsamma först, för där kommer vi hans filosofi och folkbildande ambition närmast.

Paul Hansen möter vanliga stockholmare bortom nyhetsdramatiken och skildrar deras liv. Idag ska han träffa en kvinna som han kallar för ”överlevaren”, för hon har överlevt allt – corona, cancer, olyckor.

Vad vill du förmedla i dina längre projekt?

– Jag vill hitta människor som berör mig. I deras berättelser finns alltid ett större tema. I den här berättelsen blir en äldre kvinna något mer än en representant för de äldre och någon som belastar samhället. Hon lever ett intressant liv i en förort som på ytan inte är intressant.

Paul Hansen

Det låter spännande, och blir spännande när Paul Hansen berättar. Nyheterna däremot drivs av en yttre dramatik, som ofta ger en skev bild av verkligheten, säger han. Uppdraget är att vara en samtida historiker som ständigt loggar historien på ett ärligt sätt. Men helt objektiv blir man aldrig eftersom obestridliga fakta varvas med subjektiva urval i flödet av information som följer på en händelse.

Kan du utveckla den tanken?

– Vår historia är alltid baserad på ett plan som kraschar. Att 40 plan om dagen landar på Arlanda är däremot ingen nyhet. Så det finns en väldig assymetri i berättelsen från början. Det vi rapporterar ger en ganska skev bild av verkligheten eftersom det är så nyhetsbetonat.

– När jag arbetar personligen försöker jag ibland att ändra lite på den skevheten, att inte bara berätta det värsta som hänt eller om vad som sker i maktens korridorer, och behandla de ämnena som om de vore världens viktigaste story.

I augusti hamnade Paul Hansen åter i rampljuset när han greps i Minsk, fängslades och utvisades från Belarus på fem år. Händelsen uppmärksammades stort i Sverige och såväl utrikesministern som ambassadören reagerade snabbt, vilket Paul Hansen är tacksam för.

Hur kritiskt var det?

– Det var ändå odramatiskt för min egen del, jag satt fyra-fem timmar, men det fick stort genomslag för att Lukasjenko och han säkerhetsmän agerade så klumpigt. Jag har varit med om mycket värre saker i den här genren.

– Jag gick ut och pratade mycket om det här, för vi måste belysa vad som sker i landet, gripandet fortsätter, 17 nya fall så sent som igår. De fängslas och deras ackrediteringar tas bort, allt för att ta bort omvärldens ögon på vad som sker.

citat

Många reportage handlar om livets ytterligheter – krig, svält och död.

Desto mer utsatt var han i Irak 2016, när han fick en kula i ryggen av en krypskytt. Det är långt ifrån enda gången som Paul Hansen har varit i krigs- och konfliktdrabbade zoner, och kommit hem med klassiska bilder, av lidande och död, men också mänsklig värme och humor. Samma paradox möter vi i flera av hans projekt i Sverige. Som i filmen om Ragnar, som ska dö, och planerar sin begravning som ska bli en fest med vänner och anhöriga. Sorg och skratt. Ragnar har drastisk humor. Ett privilegium att följa honom i 46 dagar mot slutet, säger Paul Hansen.

Hur ser du själv på dina bilder, är de mörka eller ljusa?

– Jag har med mörka ämnen att göra, men väl där har jag utvecklat ett slags mörkerseende.

– Många reportage handlar om livets ytterligheter – krig, svält och död. På ett plan handlar de väldigt mycket om mig själv, jag miste mina föräldrar när jag var ung, och det är tungt att leva med. Det i kombination med min arbetarklassbakgrund skapar en känsla att det inte finns någon självklar plats i världen för mig. Du kan när som helst dö. Och du måste hela tiden streta och slåss för att visa sitt värde.

Paul Hansen söker verbala och visuella citat. När intervjun är över och diktafonen avstängd bjuder han osökt själv på ett då vi talar om rollen (eller missionen) som intervjuare och journalist.

– Min roll blir allt mindre av roll, och allt mer av att vara människa.

 

Vill du få tips på fler intressanta artiklar?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

fakta

Paul Hansen

Född: 1964

Yrke: Fotojournalist, visuell berättare.

Några meriter: World Press Photo 2013. Årets fotograf i Sverige vid nio tillfällen.

Liknande läsning

tidskriften@folkuniversitetet.se
Folkuniversitetets förbundskansli
Box 26152, 100 41 Stockholm

tidskriften@folkuniversitetet.se
Folkuniversitetets förbundskansli
Box 26152, 100 41 Stockholm