text  Anna Morin
bild  Magnus Laupa

05 MAJ 2020

Rolig historia

Jonas Lindwall på Livrustkammaren är en av dem som fick fria händer att skapa ett av Sveriges roligaste flöden i sociala medier #jadetärsant #detärhan. Inte för att det var något han först gladdes åt.

 

År 2010 inledde tre av statens historiska museer ett digitaliseringsprojekt. Ledningen beslöt sig för att synas i sociala medier och kommunikatören ville involvera personalen i uppdateringarna. Det togs inte väl emot.

– Vi jobbade mycket med skola på Livrustkammaren och förstod inte alls. Sociala medier lät som reklam, berättar intendent Jonas Lindwall och fortsätter:

– Vi var till och med så kissnödiga att vi startade en egen facebooksida som hette ”Livrustkammaren som läromedel”, men den la vi ned ganska fort.

– Sedan hände något vid 2012. Det kanske är lite av en efterhandskonstruktion, men en morgon gick jag ut ur tjänsterummet med en tunnhjälm. Jag satte den på en cykel utanför, tog en bild och lade upp på Livrustkammarens Facebook och skrev bara ”cykelhjälm”. Då fick vi en helt annan respons.

citat

Vi hade en period när vi lekte väldigt mycket, hoppade på ganska mycket av internettrenderna och hade roligt själva.

Kan man säga att ni skapade olika arenor, där rummet i de digitala kanalerna skiljer sig från det ni gör här på Livrustkammaren?

– Ja, vi gick bort från att använda sociala medier för att driva besök till platsen. Jag tyckte själv det var förlösande.

– Vi hade en period när vi lekte väldigt mycket, hoppade på ganska mycket av internettrenderna och hade roligt själva.

Finns det en kommunikationspolicy du har nytta av?

– Nej. Men det finns säkert en, och som alla myndigheter har vi en värdegrund.

– Runt 2015 formulerade vi en plan för oss själva, det var egentligen en följare som gjorde det, som skrev ”Ni är som en historiebästis på nätet”. Det vill vi vara.

Hade det här fungerat om du, och övriga tre som gör inläggen, inte blivit intresserade av sociala medier?

– Nej. Jag tror inte man kan tvinga någon. Jag och Magdalena Piotrowska som gör det mesta tycker ju att det här är kul. Vi gör det alldeles för mycket om man ser till våra arbetsbeskrivningar.

Ni har många följare som kommenterar inläggen, de flesta är nyfikna och positiva. Men vad säger du till den som skrev att kunskapen ”försvinner med allt trams”?

– Kunskap går att förmedla på olika sätt, till exempel om vi lägger upp ett fejkat inlägg som om Erik XIV hade Facebook och han skriver ”En like och jag gör mig av med Sturarna”. Och så har vi ändrat datum till dagen för Sturemorden. Och så har Erik själv gillat inlägget, haha.

Jonas Lindwall menar att inläggen både är roliga för den som har lite kunskap och får folk att undra och ställa frågor.

– Det är roligt för den som har lite kunskap. Dels känner den sig invigd, dels kan vi få folk att ställa frågor vilket har en pedagogisk poäng. Kunskap du själv eftersöker sitter bättre.

Ni blandar olika typer av inlägg, memes och längre texter?

– Bibliotekarien Anja Kujala gör mer av de långa faktatexterna. Dels för att hon trivs med det, dels för att vi vill ha variation. Jag vill säga att det är mycket kunskap även i de korta inläggen.

– Vi brukar säga att vi är kommunikatörer med kompetens. Då menar vi att vi som jobbar här har lång erfarenhet av att möta en publik och att vi kan ämnet och kan svara på frågor.

– Det man ser på Facebook speglar mycket en kultur som finns i två tjänsterum på Livrustkammaren.

Hur låter det i de här rummen?

– Vi kommer in på morgonen och säger ”har ni sett det här i tidningen? Det kanske vi kan göra något på”.

citat

En framgångsfaktor är att vara aktuell. Och ha ledningsstöd, annars vågar man inte.

– Den som lägger upp ansvarar för inlägget. Vi vill svara snabbt. Vi ska vara snälla. Det är ganska schysst i kommentarsfältet och de styr upp varandra också.

Har du några tips för den som vill sprida kunskap med humor?

– En framgångsfaktor är att vara aktuell. Och ha ledningsstöd, annars vågar man inte. Du ska våga vara dig själv och inse att sociala medier har sin egen kultur. Internet är en egen värld.

– Om vi lägger upp att ”idag hålls den här föreläsningen” kommer kommentaren ”men vi är ju inte där” som ett brev på posten. För den som läser är ju på internet, och då ska man vara social där.

Precis som folkbildningen har ni uppdraget att nå alla. Vilka är intresserade av kunglig historia?

– Vi har många utländska turister som kommer hit. Men det är en väldig bredd. En del bryr sig bara om dräkterna, hur de är sydda. Den som tycker om Game of Thrones ser kopplingen mellan fantasy och historia.

Jonas Lindwall i Karl XI:s ”gråa kappa” från 1670-talet.

Är republikaner också intresserade?

– Ja, alla som är intresserade av historia. Vi är ju ingen propagandamaskin idag. I den nya basutställningen vill vi berätta om monarkins maktuttryck. Vår uppgift är att ge samlingen kontext.

Er samling är digitaliserad, en stor del är fotograferad och bilderna är fria att använda. Är samlingen också festlig i sig själv?

– Så är det ju. Vi har det väl förspänt. Det är också ett personhistoriskt museum, vilket underlättar.

– En del systermuseer har mycket bilder på stenar och skärvor som inte gör sig på samma sätt som en hermelinbrämad mantel.  

fakta

Jonas Lindwall

Född: 1971

Yrke: Intendent på Livrustkammaren sedan 2005

Bakgrund: Fil mag i arkeologi, har tidigare arbetat som lärare på Birka, pedagog på Tekniska museet och researcher på Strix television

Gå till Livrustkammaren på Instagram

Liknande läsning

tidskriften@folkuniversitetet.se
Folkuniversitetets förbundskansli
Box 26152, 100 41 Stockholm

tidskriften@folkuniversitetet.se
Folkuniversitetets förbundskansli
Box 26152, 100 41 Stockholm