Den avgörande vändpunkten kom 2017 när Northvolt AB tog beslutet att investera i batteriproduktion i Skellefteå. Då var planen att anställa 3 000 personer (varav hälften är på plats i dag) och kanske blir det några tusen ytterligare innan anläggningen står helt klar om några år.
Sedan dess har flera andra företag i de två nordligaste länen beslutat att expandera, fasa ut de fossila bränslena och bidra till klimatomställningen. I kalkyler som vägleder beslutsfattare talas om 20 000 nya jobb och 100 000 nya invånare, Regeringens nationella samordnare Peter Larsson tar i sin aktuella rapport till de ödesmättade orden för att beskriva utmaningen och trycker ihärdigt på att det är bråttom. De närmaste fem åren blir avgörande och samhällsomvandlingen måste lyckas, skriver han.
”Den gröna omställningen i norra Sverige har fungerat som draglok och tempohöjare för allt annat arbete som rör klimatomställning. En fördröjning eller rentav ett misslyckande skulle få stora konsekvenser för det fortsatta omställningsarbetet”, skriver Peter Larsson.
Han anser att Sverige kan bli en förebild och locka till sig internationella investeringar. Om omvandlingen lyckas vill säga.
Utmaningen för norr består är att locka till sig folk i dragkamp med andra och klara kompetensförsörjningen, att folk har kunskap och färdigheter för de nya jobben – och där spelar vuxenutbildningen en viktig roll. Liksom alla övriga delar i utbildningssystemet kan tilläggas. Universiteteten och yrkeshögskolorna inte minst.
Vi kan inte klara av den här expansionen om vi inte blir fler invånare.
För att klara rekryteringen krävs att orterna är attraktiva och har ett levande kulturliv. Med det sagt: även den organiserade folkbildningen har en roll i samhällsomvandlingen, vare sig vi talar om utbildning, bildning eller kultur. Mer om det snart.
Vi gör först ett nedslag i Skellefteå. Det var här som expansionen började. Näringslivschefen Anja Palm på kommunen har tät kontakt med företagen. Nästan alla företag lyfter kompetensförsörjning som den viktigaste frågan att fokusera på, säger hon. Att arbetslösheten redan är låg i norr gör inte utmaningen mindre.
Nu är det extra svårt att hitta den kompetens som behövs och konkurrensen är hård. Vi kan inte klara av den här expansionen om vi inte blir fler invånare. Och vi ser ju hellre att man flyttar in till Skellefteå lite längre ifrån så att man inte utarmar inlandet, hellre då från södra Sverige eller från utlandet.
Halvt på skämt, halvt på allvar, säger Anja Palm att Skellefteå bedriver Skellefteå besöksnäring för andra kommuner och regioner som kommer hit för att se och lära. Men utbytet behöver vara ömsesidigt. Skellefteå behöver jobba tillsammans och lära av andra kommuner i norr: Umeå, Gällivare, Boden och Luleå.
Även om Skellefteå ligger några år före så finns likheter och gemensamma intressen.
Den bilden ser även Tommy Svensson, regiondirektör för Västerbotten. Kompetensförsörjningen och attraktionskraften är centrala frågor även för hans verksamhet på regional nivå. Det behövs flera tekniker och ingenjörer, men också folk som jobbar med planering och infrastruktur och ännu flera inom de sociala yrkena, nämner han som exempel. Spännvidden är stor. Det framgår att norra Sverige har en lovande framtid men också är drabbat av växtvärk. Transportsystemen måste byggas ut och fler bostäder måste byggas.
Alla skriker efter folk, vi måste få hit dem från andra orter. Det är en gigantisk utmaning. Därför jobbar vi intensivt med universiteten, att få dem att ställa om till de yrken som efterfrågas mest. Vi jobbar också med andra delar av utbildningsvärlden. Omskolning är också viktigt, säger Tommy Svensson.
Just i Skellefteå har kommunens vuxenutbildning växt med 400 procent de senaste åren. Bredden på utbildningar och fristående kurser är stor. Men utbudet på kurser överträffar just nu efterfrågan.
Problemet nu är råvara till våra utbildningsplatser, alltså brist på människor, säger Simon Dahlgren som är verksamhetschef VUX.
En spaning på övre Norrland är en spaning på framtiden eftersom omvandlingen är så genomgripande och ligger i framkant. Var kommer Folkuniversitetet in i bilden här? Jo, vi deltar i utvecklingssamtal på nationell och regional nivå, säger Peter Högström, biträdande rektor och utvecklingschef på Folkuniversitetet i Umeå. Och vi organiserar folkbildning och kulturella, skapande aktiviteter, fortsätter han.
– Vi har fokus på språket som nyckel i det nya Norrland, på konkret kompetensutveckling inom vård och omsorg och en matchning av människors kompetens till det nya livet i norr, sammanfattar Peter Högström.
Vi har fokus på språket som nyckel i det nya Norrland.
Språket först, en spretig flora av utbildningar. Peter Högström berättar att Folkuniversitetet anordnar kurser på uppdrag av företag (Tieto, ABB, SCA, kommuner och regioner) på såväl engelska eller svenska, beroende på vilket som är koncernspråk. Utöver det driver man utbildningar för akademiker i form av Korta vägen på uppdrag av Arbetsförmedlingen och i samarbete med lärosätena. Det handlar om att kvalitetssäkra de 21 legitimationsyrkena. Narkosläkaren Pavla Selingerová (sidan 19) är en av alla de välutbildade som slussas in i arbetslivet via en skräddarsydd kurs för läkare.
Ett stort uppdrag från offentlig sektor är att skola in folk i vård- och omsorgsyrken, som ropar efter nytt folk, inte bara i Norrland, fast här är behoven vara extra stora med tanke på den expansion som pågår. Här handlar det om språk- och yrkesträning. Många asylsökande och ukrainare som kommer hit via massflyktsdirektivet går på kurserna.
Själen i Folkuniversitetet är folkbildning. Vi bidrar med bildning för livet och kunskap för jobb. Folkbildningen hänger samman med kompetensförsörjningen, vi hjälper folk att komma in i språket och är vägvisare in i samhället så att människor blir en del av gemenskapen, säger Peter Högström.
Man ska på fem år klara en utmaning som tog 50 år när norrlänningarna åkte söderöver.
Den folkbildande delen består också av kurser, kulturarrangemang och skapande verksamheter som bidrar till att göra platserna attraktiva.
Challa Gustavsson är vd för Västerbottensteatern och skriver under på att kulturen är nödvändig för att folk ska trivas och utvecklas.
Kultur en nyckel till hållbar tillväxt. Om Skellefteå inte bara ska vara en ”fly-in-fly-out-plats” krävs inte bara bostäder, kollektivtrafik och förskolor, utan även scenkonst, konserter och konstmuseer.
Studier visar att platser där det finns ett brett kulturliv skapar en miljö som gynnar ett öppet sinnelag, innovation och utbyte av idéer – ett drömscenario för en stad och region som vill växa och där människor med olika bakgrunder från olika länder ska mötas och leva.
Kulturlivet har en bas i Skellefteås nya kulturhus och tillika Västerbottenteaterns nya hem, kallad Sara, döpt efter författaren Sara Lidman, som står mitt i centrum byggt helt i trä av klimatskäl. Även stadsbiblioteket, konsthallen och Museum Anna Nordlander finns här.
Husets innehåll är viktigast, säger Challa Gustavsson och resonerar kring hur man samtidigt kan vara relevant för de som bor här och de nya invånarna.
Tradition och förnyelse lever sida vid sida. Premiären för Västerbottenteatern i Sara kulturhus var en uppsättning av författaren P O Enquists Musikanternas uttåg. Ett kulturarv med ekon långt in på 2000-talet?
Det kanske är ett tecken i tiden att en musikteaterföreställning om norrländska sågverksarbetare, arbetarrörelsen och väckelserörelsen i början av 1900-talet blev en publikfavorit senare när vi står inför etableringar av nya fabriker som ska tillverka bilbatterier och koldioxidfritt stål.
Författarna P O Enquist och Sara Lidman som Torgny Lindgren har sina rötter i Västerbotten. Det berättararvet vårdas på teatern
I höst sätter man upp Jernbanan, som bygger romansviten med samma namn av Sara Lidman, ett epos om sju romaner om hur jernbanan fick sin sträckning i norr. Challa Gustavsson ser paralleller mellan då och nu.
Jernbanebygget är berättelsens röda tråd, men som alltid är människorna och relationerna i centrum. På samma sätt som i dagens samhällsexpansion, där nyindustrialisering och bygge av Norrbottniabanan får vår mediala och ekonomiska uppmärksamhet, men där allt egentligen bygger på oss som människor och medborgare och hur vi kan leva tillsammans.
Teatern är mån om en internationell prägel. En gren i improvisationsteatern ger föreställningar på engelska. Framöver ska man erbjuda textning på andra språk. Delar av den barnpedagogiska verksamheten sker på engelska, persiska och arabiska.
Vi ser en blandad bild av löften och utmaningar i övre Norrland. Den nationelle samordnare Peter Larsson, som lämnade sin rapport i december, lär knappast bli arbetslös framöver. Strax före jul fick han ett förnyat uppdrag att samordna insatser ”för näringslivets hållbara omställning och samhällsomvandlingen”. Energi- och näringsminister Ebba Busch säger att nyindustrialiseringen kräver samverkan lokalt, regionalt och nationellt. Bostäder, infrastruktur utbildningsplatser, kompetensinflyttning måste snabbt komma på plats. Den 30 juni ska Peter Larssons uppdrag vara klart.
Utbyggnaden av Norrland lär pågå längre än så. Brådskan är ändå påtaglig.
– Man ska på fem år klara en utmaning som tog 50 år när norrlänningarna åkte söderöver, så det är lite speciellt, säger Peter Högström på Folkuniversitetet.
– Jag upplever det som avgörande att omvandling av näringsliv, välfärd, kultur och det folkbildande livslånga lärandet kan gå i takt och bli attraktivt för hela människan.
