Våren 2025 har utmärkts av så många dramatiska händelser att de höga arbetslöshetssiffrorna kommit i skymundan. Globala kriser, stora företagskonkurser, ett försämrat säkerhetsläge och krigen i Europa och i Europas närhet har dominerat politiken och nyhetsflödet, när inte Trump eller påveval stulit rubrikerna. Trots all denna oro i omvärlden är arbetslöshet en mycket viktig fråga för den enskilde medborgare som drabbas, liksom för hela samhällsekonomin.
Det har under lång tid funnits en stark vilja från politiker att införa olika nya insatser för att få bukt med arbetslösheten. Många och täta politiska initiativ är sällan det bästa receptet för långsiktigt fungerande lösningar. Ständiga förändringar – oavsett goda intentioner – gör det också svårare att utvärdera vad som faktiskt fungerar och inte fungerar. Vi har idag en situation där detta lett till ett lågt förtroende för arbetsmarknadspolitiken och för den ansvariga myndigheten, Arbetsförmedlingen.
De verktyg som står till buds för att minska arbetslösheten är i grund och botten ganska få. Förenklat handlar det om stöd i jobbsökande (rusta/coacha), om vägledning, om utredningar, om sysselsättning samt om utbildning i det reguljära utbildningsväsendet eller arbetsmarknadsutbildning. I vissa fall är också rehabilitering aktuellt. De många insatser som prövats sedan millennieskiftet – till exempel Aktivitetsgarantin, Jobb- och utvecklingsgarantin, med sina tre faser och dagens Rusta och Matcha – är alla olika kombinationer av de här verktygen.
Ett av verktygen används i väldigt liten utsträckning: Pricksäkra arbetsmarknadsutbildningar som snabbt kan ge människor just den kompetens som efterfrågas av den lokala arbetsmarknaden där och då.
Arbetsmarknadsutbildning som verktyg för arbetsmarknadspolitiken har länge haft ett oförtjänt dåligt rykte. Ryktet kommer från mitten av 1990-talet. Det fanns enstaka problem med kvaliteten på utbildningarna, men det stora problemet var att efterfrågan på arbetskraft var så låg under 90-talskrisen att utbildningarnas effekt på arbetslösheten var begränsad. Idag har vi ett helt annat läge, när arbetsgivarna skriker efter arbetskraft med rätt kompetens.
Det finns så många tydliga tecken på att det formella utbildningsväsendet är otillräckligt.
Jag anar och hoppas att en vändning är på gång. I en rapport från Arbetsförmedlingen lyfter Gisela Waisman och Ulfhild Westin fram arbetsmarknadsutbildningens goda resultat. Särskilt tydliga är resultaten inom transport, maskin och vård. Även IT/teknik och lokalvård ger goda resultat. Låt oss hoppas att ansvariga tjänstemän och politiker omsätter detta i verkliga åtgärder.
Jag önskar inte en revolutionär omvälvning. Det formella utbildningsväsendet bör vara dominerande inom utbildningssektorn, både av kvalitets- och effektivitetsskäl. Men det finns så många tydliga tecken på att det formella utbildningsväsendet är otillräckligt, särskilt för att identifiera och snabbt uppfylla lokala eller regionala kompetensbehov, att samhället måste prioritera andra metoder. Här kan arbetsmarknadsutbildning göra en avgörande skillnad, både för den som är arbetslös och för arbetsgivare och samhället i stort. Långsiktiga spelregler, en klok struktur för utvärdering och en rimlig finansiering står också på min önskelista.
