– Meänkieli är mitt modersmål. Jag kunde knappt svenska när jag började skolan. Jag tycker i efterhand att det är fantastiskt att kunna lära sig ett språk enbart genom att lyssna.

De flesta deltagarna har någon koppling till meänkieli och en önskan om att närma sig sina rötter genom att lära sig språket. De vill kunna kommunicera med sina släktingar och förstå språket bättre. Föräldrarna har många gånger inte tyckt att det är värt att föra språket vidare.

– Det bottnar i en slags skam som grundar sig i svenska statens assimileringspolitik som bedrevs under 1800- och 1900-talet, då det förbjöds att prata meänkieli i skolan. Många har på grund av förlusten av språket tappat en del av sin identitet. Den yngre generationen känner däremot en stolthet över språket, berättar Britta.

Bild: Britta Tervaniemi