Snart val. I en ganska dyster tid. Den senaste Demokratirapporten från V-Dem-institutet vid Göteborgs universitet visar att demokratiska länder nu är i minoritet globalt och att yttrandefriheten backar. Minskad mediefrihet, trakasserier av journalister och begränsningar i medborgarnas möjlighet att diskutera politik hör till de indikatorer som försämrats mest. Tillbakagången sammanfaller med ökad desinformation och växande politisk polarisering – även i etablerade demokratier. Sverige är inget undantag. En hårdare ton i den politiska retoriken och ett mer uppdelat offentligt samtal påverkar även här demokratins grundförutsättningar. I Novus Demokratirapport 2025 uppger fyra av tio svenskar att de ser demokratin som hotad. Sveriges ungdomspolitiska mål slår fast att alla unga ska ha makt att forma sina liv och ha inflytande över samhällsutvecklingen. Men i en ny rapport från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, svarar endast sju av tio unga att de är nöjda med hur demokratin fungerar i Sverige. Bara en av fem upplever att de har stora möjligheter att föra fram sina åsikter till beslutsfattare. Samtidigt värderar nästan alla unga demokratin högt. Många anser att det är viktigt att uttrycka sin åsikt och är intresserade av politik och samhällsfrågor. Ändå minskar valdeltagandet bland unga för första gången på tjugo år, särskilt bland unga med utländsk bakgrund. Generaldirektör Lena Nyberg, MUCF, kommenterar: ”Vi ser också stora skillnader beroende på socioekonomiska förutsättningar i området där unga bor. Resultatet visar på ojämlika möjligheter att påverka samhällsutvecklingen”. – För att kunna utöva inflytande måste man först uppleva delaktighet. Skolan behöver präglas av värderingar som inkludering, respekt och rättvisa. Arbetet med att rusta unga till aktiva samhällsmedborgare ska börja redan i förskolan, fortsätta genom skolåren och löpa vidare genom hela det livslånga lärandet. Det är Hugo Wester, undervisningsråd på Skolverket, övertygad om. – I tider när demokrati och mänskliga rättigheter hotas så behöver vi inom utbildning kavla upp armarna och hålla i och ut detta arbete. Han betonar att uppdraget att förbereda för aktivt deltagande alltid varit centralt – men att det ibland har hamnat i skuggan.
En hållbar demokrati kan inte ha en växande grupp medborgare som upplever sig stå utanför den.
– Att förbereda för ett aktivt deltagande i och för vår demokrati är ett tydligt syfte med bildning i bred bemärkelse, men ibland kan jag tycka att det inte får lika mycket uppmärksamhet som skolans uppdrag att förbereda för fortsatta studier eller anställning. Internationellt står sig svenska elevers kunskaper och attityder väl i frågor om demokrati och samhällsengagemang, enligt ICCS 2022 – en internationellt jämförande studie som undersöker hur elever i årskurs åtta förbereds för att delta som medborgare i samhället. Samtidigt växer skillnaderna mellan grupper. Socioekonomisk bakgrund är den faktor som påverkar mest – samma mönster som syns i valdeltagandet. – En hållbar demokrati kan inte ha en växande grupp medborgare som upplever sig stå utanför den, säger Hugo Wester. Utöver socioekonomiska skillnader pekar Wester på andra hinder: mobbning, diskriminering och trakasserier som urholkar känslan av delaktighet. Därtill kommer ett digitalt landskap där sociala medier bidrar till polarisering och filterbubblor, vilket gör skolans demokratiuppdrag ännu viktigare, säger han.
– Samhället avspeglas i klassrummen och nu har vi en situation där grundläggande värderingar och principer utmanas på ett sätt vi inte har sett förut. Det är en turbulent geopolitisk situation med krig i vår närhet, systemet för den liberala demokratin utmanas och åsidosätts. Det är viktigare än nånsin att kunna skilja på fakta och åsikter, kunna hantera spänningsfält i situationer där vi inte tycker lika. Varför då? – När skolan stärker elevernas källkritiska förmågor och trygga klassrum kan bli arenor för åsiktsbrytande samtal även i svåra frågor – då förebygger skolan radikalisering till extremism.
En växande del unga anger att de är osäkra på om det är demokrati som är det rätta i dag. Forskarna frågar sig varför.
De flesta unga ser ljust på sin egen framtid, men betydligt mörkare på Sveriges och omvärldens, visar MUCF:s rapport. Skillnaden mellan den personliga optimismen och samhällssynen är tydlig – och större bland unga än bland äldre. – Framtidstron är viktig, den påverkar viljan att delta. En växande del unga anger att de är osäkra på om det är demokrati som är det rätta i dag. Forskarna frågar sig varför. En förklaring som har kommit fram är att om unga inte ser att demokratiska system kan leverera lösningar och svar på frågor som krig eller klimatkris så blir de osäkra på om detta är det bästa systemet. Är det meningsfullt att utöva inflytande? Och kan de själva göra sina röster hörda och påverka? Det är jätteviktiga delar i tron på systemet, säger Hugo Wester och avslutar: – Har man inte tillit till det demokratiska systemet och inte framtidstro, så står demokratin inte av sig själv. Vi måste ha medborgare som röstar, tar del av information och yttrar sin åsikt. Det är demokratins kitt. Tillit är en bärande del av demokratin. Meriam Chatty, projektledare och sakkunnig på Forum för levande historia, beskriver i en översikt hur forskningen delar sig i synen på vad som kommer först. Vissa menar att deltagande i föreningar och civilsamhälle skapar den tillit som demokratin vilar på. Andra lyfter i stället tilliten till de politiska institutionerna som avgörande för ett aktivt deltagande. Runt om i landet pågår geografiskt inriktade försök att stärka ungas deltagande. I Göteborg driver man fram till 2027 ett projekt i nordöstra delen av staden med målet att öka delaktighet, framtidstro och möjligheter till egen försörjning bland unga vuxna. I Malmö har man identifierat ett växande politiskt utanförskap: minskat intresse för etablerade arenor och rekordlågt valdeltagande i förra valet. En del i arbetet att ändra på detta har blivit geografiskt inriktade dialoger med boende och lokala aktörer. Lorensborg och Bellevuegården – två bostadsområden från femtio- och sjuttiotalen – har varit först ut. Lorensborg var det första riktigt storskaliga bostadsområdet i landet, Bellevuegården å sin sida är ett av de sista miljonprogramsområdena som byggdes i Malmö. Samtalen som initierades i områdena kom till stor del att kretsa kring inkludering, demokrati och möjligheten att påverka. ”Den representativa demokratin har ’åkt ifrån’ lokalsamhället, samhället blir mer abstrakt och många unga känner sig vilsna; vad ska jag fatta beslut om? Hur kan jag göra det?” säger en röst i rapporten som släpptes 2024. ”Det räcker inte att prata och undervisa om demokrati, vi behöver ’vara demokrati’.”, säger en annan.
Det som jag tyckte var roligt med dialogen var just att det fanns mycket konkreta förslag till förändring.
– Många pratade om att skapa lägre trösklar för deltagande för unga – de vet inte hur man kan påverka och vilka kanaler som finns, säger utredare Sofia Rönnqvist som sammanställt rapporten. Hon beskriver hur unga män uttryckte stark social gemenskap men låg samhällstillit. – Det som jag tyckte var roligt med dialogen var just att det fanns mycket konkreta förslag till förändring. Man pratade om mötesplatser för olika grupper av människor, olika sätt att stödja samhällsfunktioner och om hur unga kan bli delaktiga, säger Sofia Rönnqvist som samtidigt berättar att flera röster har beskrivit områdena som ”parentesområden” i Malmö.
– Det gjorde ett starkt avtryck i mig. Man uttrycker låg tillit till samhället i stort och upplever inte att man har chans att påverka sin egen framtid. ”Lägre framtidstro bland unga på landsbygden”, rapporterar Omni i september 2025. En studie från Mentor Sverige visar då att ungdomar på landsbygden är mindre optimistiska än jämnåriga i storstäder – och att känslan av likgiltighet inför framtiden ökar liksom en minskad tilltro till sitt eget inflytande. ”Det är otroligt allvarligt att vi har en växande generation av ungdomar som inte känner framtidstro”, säger generalsekreterare Cecilia Bernard, Mentor Sverige, i ett uttalande. Rapporten är inte den första av sitt slag, men vad innebär det egentligen att sakna framtidstro? Vilka konsekvenser får det för samhället och varför blir det så? Forskaren Anton Bjuggren Andersson vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet har undersökt framtidstro som fenomen, dess orsaker och konsekvenser, inom ett Forte-finansierat projekt. Den kan riktas mot det egna livet eller mot samhället, förklarar Bjuggren Andersson. I dag är människor generellt sett mer optimistiska om sin personliga framtid än om samhällets utveckling. – Men framtidstron i Sverige har ett väldigt omhuldat värde, det nämns ofta av politiska aktörer som något eftersträvansvärt, säger han. Framtidstro hänger samman med hälsa och livsvillkor. De som har psykiska eller fysiska hälsoproblem tenderar att vara mindre optimistiska inför framtiden, säger Bjuggren Andersson. Högutbildade tjänstemän är också mer framtidstroende än arbetare, tätortsbor mer än glesbygdsbor. – Detta kan förmodligen delvis förklaras av den förväntade utvecklingen för dessa positioner. Tidigare forskning tyder på att ekonomisk tillväxt generellt är positivt för framtidstro, men det saknas däremot mer detaljerad och systematisk kunskap om betydelsen av bland annat socioekonomiska förutsättningar och strukturomvandling i samhället, säger Anton Bjuggren Andersson: är det exempelvis så att människor i yrken som ersätts av robotar är mer benägna att känna en bristande framtidstro? Han har närmare studerat effekterna av väntad strukturomvandling.
– Vi utgick från idén att arbetare vars yrken är utsatta för strukturomvandling ser mer oroligt på sin framtid, som en del forskning har pekat på. Men när vi undersökte frågan kunde vi inte se att det var så, inte om man tog hänsyn till vilka kompetenskrav som finns inom yrkena eftersom dem med lägre utbildningskrav ser mer negativt på framtiden överlag – oavsett om de jobbar i ett yrke utsatt för strukturomvandling eller inte. Bjuggren Andersson betonar även han att det finns ett samband mellan framtidstro och aktivt deltagande i samhället. Om man inte tror att demokratiska system kan leverera svar på frågor som är viktiga i livet så minskar viljan att engagera sig, och tvärtom; att vara passiv kan leda till lägre framtidstro. – Svenskarna var tidigare ganska optimistiska för samhället. Politiken har de senaste tjugo åren handlat mycket om att förbättra för enskilda och familjer, men man har dragit ner de gemensamma samhällssatsningarna. Det stämmer överens med upplevelsen vi möter i forskningen om att ”det egna livet går åt rätt håll, men samhället inte”.
