– Jag började virka för att hantera stress och ångest, det blev ett sätt att koppla bort allt annat. I intervjun berättade Alma att hon redan under pandemin började ägna sig åt handarbeten men att suget kom tillbaka när hennes sociala medier började fyllas med granny hobbies-innehåll. Fenomenet kan också förstås i relation till en bredare rörelse där begrepp som ”cozy rebellion” och ”curated solitude” fått fäste. Det rör sig om en vilja att aktivt välja bort delar av den uppkopplade tillvaron till förmån för stillhet och närvaro. Att sticka en tröja eller lägga ett pussel blir i det sammanhanget inte bara en hobby, utan ett sätt att skapa rum för återhämtning. Samtidigt finns det sociala dimensioner. På många orter har stickcirklar, keramikverkstäder och andra kreativa mötesplatser fått ett uppsving. Här möts människor över generationsgränser och delar kunskap som tidigare ofta förmedlats i familjen. Det handlar om ett slags ny gemenskap, där det analoga arbetet blir en gemensam nämnare. Det finns även ekonomiska och hållbarhetsrelaterade aspekter. Att laga, sy om eller skapa eget kan vara ett sätt att minska kostnader, men också att förhålla sig mer medvetet till konsumtion. I en tid av osäkerhet och förändring kan dessa aktiviteter ge en känsla av kontroll och självständighet. Att granny hobbies vinner mark bland unga kan därför ses som mer än en tillfällig trend. Det är ett uttryck för en längtan efter balans, mellan det digitala och det fysiska, mellan tempo och stillhet. I det perspektivet framstår de enkla, handfasta aktiviteterna inte som något nostalgiskt, utan som ett sätt att orientera sig i samtiden.