Det är många år sedan Peter Köhler kastade ut blyertspennorna från ateljén. Numera sätter han penseln direkt till det vita arket. I bakhuvudet finns någon form av ramverk, en tanke om vilka färger han vill jobba med. Men mestadels är processen intuitiv.
– Jag kan exempelvis känna att jag måste göra en målning i en viss grön nyans. Sen dyker det upp någon figur, kanske en stor padda, som man inte riktigt vet var den kommer ifrån. Det är som när man tittar på en film, det bara händer saker. Analysen sker efteråt när bilden är klar.
Till processen hör också ett ständigt skapande i flykten, när han väntar på bussen eller är ute i skogen. I fickan ligger alltid en leporellobok. Det är ett vikhäfte som tar liten plats men som kan vecklas ut till mångdubbel storlek.
Konstnären Peter Köhler har varit verksam i mer än tjugofem år. Hans bilder brukar beskrivas som både vackra och otäcka. Folktro möter mystik. Verken myllrar av gåtor och pekar mot andra världar, både sådana som varit och sådana som finns här och nu i vårt undermedvetna.
– Jag har varit intresserad av folktro sen jag var liten. Det är fascinerande att gå in i andras tankevärld och upptäcka vad människor på våra breddgrader haft för idéer tidigare, säger han.
Som det här med speglar, ett tema som Peter Köhler återkommit till. Han berättar om hur man förr skapade så kallade trollspeglar för att hitta stulna föremål.
Eller rosor; naturen med alla sina växter är ett annat populärt ämne. Peter Köhler ser naturen som besjälad. Tecknar man naturen får man mystiken på köpet, säger han.
– Rosen är älskad av alla, men har också en mörk sida. Förr kunde man plantera en rosbuske på en grav för att taggarna skulle förhindra den döde ifrån att gå igen.
Hans arbete rör sig i skärningspunkten mellan samtida sociologi, folklore och magiskt tänkande. Att skapa bilder är att försöka synliggöra något som inte går att se, menar Peter Köhler och ringar in vad han menar är konstens uppgift: Att fungera som en spegel för sin tid, lyfta svåra ämnen och vidga vyerna.
Ibland skapar konsten konflikter. Så ska det vara, tycker Peter Köhler, människor har olika åsikter. Men framför allt finns i själva konstupplevelsen något gemensamhetsskapande, säger han.
De mest direkta reaktionerna har kommit från dem som mött hans offentliga utsmyckningar på sjukhus och bibliotek.
– Man förstår att konsten där betyder mycket för människor.
I sju år har Peter Köhler arbetat som kursledare i akrylmåleri på Folkuniversitetet. På schemat står allt från klassiska inslag som modellmåleri och självporträtt till friare övningar i collage och parafraser. Många av deltagarna har kommit tillbaka under flera läsår. På så sätt har de tränat upp seendet och, inte minst, förmågan att blanda färg.
Även om alla jobbar med sitt eget unika verk pratar eleverna med varandra under tiden och utbyter tankar. Det blir en synergieffekt.
Undervisningen sker både individuellt och i grupp. Peter Köhler presenterar idéer för klassen och går sedan runt till var och en.
– Det blir ofta en väldigt positiv stämning i rummet. Även om alla jobbar med sitt eget unika verk pratar eleverna med varandra under tiden och utbyter tankar. Det blir en synergieffekt.