Besökarna droppar in en efter en. Det är mest medelålders och äldre, men även några yngre har hittat hit för att lyssna på Erik Andersson, docent i klinisk psykologi på Karolinska institutet. Publiken ställer nyfiket frågor och luftar olika typer av oro. Mest handlar det om relationer, familj och jobb. Men också saker man inte själv kan råda över, såsom klimatet eller politiken. En ung man räcker försynt upp handen och berättar att han kan bli väldigt orolig inför att han ska prova nya uppgifter.
— Det kan ju komma rädsla och oro om man varit i en väldigt trygg miljö och vill göra något helt annat. Men där sätter ju rädslan och oron krokben, ofta ger jag upp och går tillbaka till det trygga och då släpper ju oron litegrann, säger han.
Där sätter ju rädslan och oron krokben, ofta ger jag upp och går tillbaka till det trygga.
Erik Andersson säger att han känner igen känslan av otrygghet inför att gå utanför sin bekvämlighetszon. Samtidigt råder han den unge mannen att fortsätta göra nya saker och försöka acceptera en viss grad av oro.
En pensionerad lärare i publiken konstaterar att unga idag inte tränas på att hantera osäkerhet lika mycket som förr.
— Jag tycker att föräldrar som låter sina barn slippa saker, såsom att gå på idrottsdagen till exempel, gör dem en otjänst. De låter barnen slippa saker som skulle kunna föra dem framåt. Elever behöver tränas i osäkra situationer och lära sig hantera dem, säger hon.
Erik Andersson började forska om oro efter att han upptäckt att många av hans patienter med GAD, generaliserat ångestsyndrom även hade stor oro.
— Orostankar är tankar om framtida händelser där det kan gå dåligt på något sätt. Tankarna är jobbiga och väcker ångest. Det kan handla om det som är nära, barnen, kompisar eller jobbet, förklarar han.
Folkuniversitetets utbildningsledare Marie Hillner som anordnat föreläsningsserien ”Vad är poängen med oro” sitter längst fram under föreläsningen.
— Det är viktigt att bredda folkbildningen till att även innefatta mjuka värden såsom det inre. Folkbildning handlar inte bara om att lära sig måla, dreja eller tala ett språk utan också om att förstå sig själv, säger hon.
Föreläsningarna hålls på flera platser i Dalarna, Västmanland och Örebro. Det är en del i Folkuniversitetets forskningskommunikation där forskare som vill sprida sitt arbete utanför universiteten anlitas.
— Det är inte alla forskare som gör det så hittar man en pärla som Erik så vill man jättegärna sprida den forskningen. Jag har också skapat ett fint studiematerial kring hans bok med ett frågebatteri och övningar som man kan använda för att starta en studiecirkel, säger Marie Hillner.
Enligt Erik Andersson finns det ett antal steg man kan göra själv för att minska sin oro och som visat goda resultat i studier. Han förklarar engagerat för publiken medan han pekar på sin powerpoint.
— Först bör man skilja den ohjälpsamma oron från den hjälpsamma. Det kan göras genom att föra en orosdagbok där man försöker identifiera när oron uppstår. Sedan kan man analysera om det var en hjälpsam eller ohjälpsam oro som man upplevde.
I ett andra steg bör man avsätta en speciell tid för att oroa sig och hitta lösningar, samt utvärdera hur det gått. Sedan handlar det om att träna på att släppa taget om det som inte går att lösa eller ligger utanför din kontroll. Men för att det ska vara möjligt så behöver man konkurrera ut oron genom att aktivera sig.
Jag har nog alltid varit en ganska orolig människa, men idag har jag hittat strategier för att hantera det.
— Det är mycket man kan göra själv för att må bättre, poängterar Erik Andersson. Även om det finns svåra ångestsymtom och andra diagnoser som kan kräva medicinering och terapi, så krävs också någon form av egna övningar.
Efter föreläsningen dröjer sig några deltagare kvar. Väninnorna Kim Anette Finnmarker, 66 år och Ulrika Nordström, 69 år, kom hit eftersom de är intresserade av psykologi.
— Jag har nog alltid varit en ganska orolig människa, men idag har jag hittat strategier för att hantera det. Jag tycker det var intressant att han urskiljer oro från andra diagnoser. Jag fick lite användbara tips, samtidigt som jag ser att mycket av det här gör jag ju redan, säger Kim Anette Finnmarker.
Ulrika Nordström oroar sig för saker hon inte kan göra något åt, exempelvis klimatkrisen.
— Jag har börjat tänka att jag måste skita i det, annars löser jag upp mig själv av oro. Jag gör ju det jag kan själv, sortera, släcka lampor och så. Men jag måste strunta i det som ligger utanför min sfär, som jag inte kan påverka.
Josefin Björk, 39 år, är sjukskriven för utmattning och tycker att föreläsningen är bra för dem med enkel oro. Men för henne är det en annan värld då hon mår sämre än många. Samtidigt tycker hon att föreläsningar som öppnar upp om ångest och oro är viktiga.
— Det är superbra. Folk borde prata mer öppet om det. Jag ljuger inte längre om att allt är bra när det inte är det. Jag berättar att det är psykisk ohälsa som är den stora boven i min vardag. Öppnar man inte upp så kan man inte få hjälp, eller hur?
