Man måste gilla den här utmaningen, säger Kristin Karlemi glatt när vi träffas i vimlet hos Folkuniversitetet i Vättersnäs, strax intill E4 mellan Jönköping och Huskvarna. Som studie- och yrkesvägledare arbetar hon med Komvux-verksamhetens alla delar, men lägger extra mycket kraft på att lotsa elever med stora språkutmaningar mot att bli anställningsbara. De höga trösklarna till ett jobb i Sverige är ingen hemlighet och för den som är analfabet eller måste träna på att formulera sitt eget personnummer kan vägen vara mycket lång genom sfi-systemets olika spår och nivåer för att möta samhällets krav. Hos Folkuniversitetet i Jönköping utbildas också utländska elever med mycket stora förkunskaper. De har akademisk bakgrund, kan flera språk sedan tidigare och är ”sjukt snabba” när det gäller att lära sig svenska, enligt Kristin Karlemi.
– Alla har lektioner samtidigt men vi försöker att separera spåren i så stor utsträckning som möjligt eftersom skillnaden är så oerhört stor, förklarar hon.
Eftersom blandningen av elever är så varierad skräddarsyr Folkuniversitetet utbildning och bemötande för varje individ. Den så kallade VAS-modellen (vardagsliv, samhällsliv och arbetsliv) ska genomsyra all verksamhet och ge eleven en bred grund för att kunna leva och arbeta i Sverige. I Vättersnäs används den väldigt konkret. Kristin Karlemi träffar alla nya sfi-elever för ett inledande samtal och kartlägger bakgrund, nuläge och yrkesmål för varje enskild person. Hon håller också koll på Arbetsförmedlingens prognoser och behoven i Jönköpings län, och utbildningen utformas sedan i nära samarbete med lärarna.
– Man kan exempelvis välja att träna med texter som handlar om en speciell arbetsplats eller räkna matte med ett visst yrke i åtanke. Men det kan också handla om frågor som bostad, att gå och handla eller att skriva till sin handläggare. Min roll är att se till att vi hela tiden är relevanta och ligger nära elevernas mål, förklarar hon.
Min roll är att se till att vi hela tiden är relevanta.
Det är en glad stämning i uppehållsrummen hos Folkuniversitetet i Vättersnäs. Några djupa kunskapsklyftor eller synlig oro över den tuffa svenska arbetsmarknaden skymtar inte alls bland skratten och de många eleverna. Vid ett bord sitter läraren Johan Svan tillsammans med några kvinnor och konverserar med hjälp av ett digitalt hjul i mobiltelefonen, där han skrivit in frågor om exempelvis städer och maträtter. ”Vad är dolma? Du får berätta! Vad är det i dem?” frågar Johan Svan energiskt och för samtalet vidare runt bordet där någon utropar att han är ”bästa läraren”. Här hör vi om elevernas drömmar. Sulaiman Al Sulaiman från Homs i Syrien var grönsaksförsäljare men vill nu bli lastbilsförare. Ett bristyrke i Sverige som dock kräver ett yrkeskompetensbevis, där provet avkrävs på svenska. Zahra Ahmadi från Afghanistan har arbetat som sömmerska och vill nu bli barnskötare eller arbeta på ett äldreboende. ”Jobb! Jag bara behöver jobba!” skrattar hon, ”jag har inte tid att studera mer.”
Men, trots de enorma personalbehoven inom äldreomsorgen kommer vägen till ett arbete där att bli väldigt tuff för många på grund av språket, förstår vi på Kristin Karlemi.
– Sorgligt nog kan det vara orealistiskt. I Jönköpings kommun måste du ha läst fyra grundläggande delkurser plus svenska som andraspråk på gymnasienivå för att bli undersköterska. Det finns ”spår-ettor” som tar sig hela vägen, men merparten kommer inte att ta sig dit, säger hon.
Vägen till ett jobb för de som har väldigt små kunskaper i svenska måste förenklas, menar Michaela Zankl som är regionchef hos Folkuniversitetet.
Kraven är inte rimliga, ansvaret kan inte bara läggas på individen.
– Kraven är inte rimliga, ansvaret kan inte bara läggas på individen. Vi måste hitta nya anställningsformer där man löser själva språkfrågan på andra sätt, kanske via en mellanhand. Och kanske ska företagens sociala ansvar att anställa vara ett krav i upphandlingar, säger hon. Michaela Zankl medverkade i regeringens utredning om sfi-utbildningen häromåret och låter trots allt ganska optimistisk när det gäller möjligheten att överbrygga språkbarriären för att få fler i arbete.
– Flera förbättringar är på väg, exempelvis nya regler som minskar kraven på kunskaper i svenska för att kunna yrkesutbilda sig.
I Vättersnäs är studie- och yrkesvägledaren Kristin Karlemi väldigt krass när det gäller vidden av utmaningarna, och samtidigt entusiastisk inför sitt uppdrag bland de cirka 250 eleverna.
Det här är en annorlunda roll som studie- och yrkesvägledare, och handlar otroligt mycket mer om att ta ett livsgrepp.
– Målgruppen är fantastisk! Jag har läst mycket specialpedagogik och gillar att jobba när det är lite svårt. Det här är en annorlunda roll som studie- och yrkesvägledare, och handlar otroligt mycket mer om att ta ett livsgrepp. Man får lära sig att fira de små stegen — att de tar sig vidare från en kurs till en annan. Och att en människa börjar att förstå sitt sammanhang.
