Folkuniversitetet är ett studieförbund. Tillsammans med folkhögskolorna utgör vi den svenska organiserade folkbildningen, som i sin tur är en del av civilsamhället, alltså den sektor som inte är offentlig eller privat. Det är lätt att säga vad civilsamhället inte är, men svårare att peka på precis vad det är, eftersom det är så många olika saker. Så här beskrevs civilsamhället i en proposition från regeringen Reinfeldt 2009: En arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor, grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. En tydligare bild framträder av några exempel: Hembygdsföreningar, religiösa församlingar, idrottsföreningar, fackförbund, jaktklubbar, oberoende kulturscener och otaliga intresseorganisationer för stort och smått. Folkbildningens specifika roll i civilsamhället är att samla människor kring frågor som rör kunskap och bildning. Civilsamhället är alltså svåröverblickbart, men betydelsen framhålls av många.
Om vi tar ett steg tillbaka, och betraktar världen i stort så blir bilden ännu tydligare. Sveriges biståndsmyndighet, Sida, skriver så här: ”Ett fritt och livskraftigt civilsamhälle är nödvändigt för demokratisk utveckling och hållbar demokrati”. Den här formuleringen handlar om fjärran biståndsländer.
För inte så länge sedan såg vi den svenska demokratin som självklar. Men det senaste årtiondet har fler och fler exempel i omvärlden visat att det finns hot mot demokratin även i vår del av världen.
För inte så länge sedan såg vi den svenska demokratin som självklar.
Ur det här perspektivet kan Sidas formulering om civilsamhället läsas på ett annat sätt. Inte som ett resonemang om ett främmande land långt borta utan som en beskrivning av Sverige idag. Det är just därför folkbildningsutredningen är så viktig. Utredningen förordar, precis som jag och Folkuniversitetet, att folkbildningen även fortsatt styrs genom vår egen förening, Folkbildningsrådet, därför att det är bästa sättet att värna folkbildningen som en del av ett fritt och livskraftigt civilsamhälle. Utredningens andrahandsförslag däremot, att överföra folkbildningen till en myndighet, riskerar att leda till direkt statlig styrning av verksamheten inom folkbildningen. Jag vill betona beskrivningen av civilsamhället i det där citatet från 2009: En arena skild från staten.
Sverige behöver ett starkt och fritt civilsamhälle, och folkbildningen är en central del av civilsamhället. Det bästa sättet att försäkra oss om en fortsatt stark och fri folkbildning är att låta den nuvarande modellen med Folkbildningsrådet finnas kvar. Se det som en del av försvaret av vårt samhälle.
