Den 24 februari bröt kriget i Ukraina ut. Den svenska folkbildningen rustade för att ta emot flyktingar och erbjuda språkträning och andra aktiviteter, som odlingskurser och matlagning. Det här arbetet får sällan någon större medial uppmärksamhet bland all rapportering som följer i krigets spår, men den är oerhört betydelsefull för de berörda i de inledande skedena i det nya landet. Erfarenheter och modeller från den förra stora krisen, 2015–2016, är fortfarande i färskt minne inom folkbildningen och kommer väl till pass även den här gången. Nätverkande och samverkansprocesser aktiveras på nytt.
I skrivande stund har över 30 000 flyktingar anlänt från Ukraina till Sverige, och tidiga prognoser har talat om att de växer i antal till 76 000 före midsommar. Frågan är om det räcker. Enligt ett högre scenario kan det bli över 200 000.
I den här fördjupningen ska vi se närmare på vad Folkuniversitetet, ett av de tio studieförbunden, gör för att stödja flyktingarnas inträde i samhället. Vi ska också visa hur man ökar kunskapen om Ukrainakrisen och i vetenskaplig anda belyser frågor som aktualiseras av kriget.
Språket först, den enskilt viktigaste nyckeln in i samhället. Staten har de senaste åren via Folkbildningsrådet fördelat bidrag till studieförbunden till att bedriva ”asylsvenska”, alltså Vardagssvenska (en studiecirkel på 40 timmar) och Svenska från dag ett, en kurs inriktad på språkträning och samhällsorientering. Kurser som föregår det mer omfattande sfi, svenska för invandrare, som är ett kommunalt ansvar och som kräver uppehållstillstånd hos deltagarna.
Asylsvenskan kan man komma i gång med direkt.
Det bara väller in anmälningar till vårt utbud i 'Vardagssvenska' och 'Svenska från dag ett'.
– Det har varit ett enormt intresse för att vara med i vår verksamhet, berättar Ralf Zetterman som är nationellt ansvarig för folkbildning på Folkuniversitetet.
Ukrainaflyktingarna kom till Sverige via EU:s massflyktsdirektiv.
– När Folkbildningsrådet meddelade att deltagare från Ukraina kunde vara med i asylverksamheten gick vi på några veckor från 300 till 1 300 bokade deltagare. Det bara väller in anmälningar till vårt utbud i Vardagssvenska och Svenska från dag ett.
Folkuniversitetet utmärker sig som en av de mer snabbfotade aktörerna. Det gick fort att växla om och växla upp. Som exempel kan nämnas att ett 70-tal studiecirklar var publicerade på webbplatsen i mitten av april. Vad är förklaringen till den korta startsträckan?
– Vi har en stark kanal i vår hemsida. Normalt har vi ett stort öppet kursutbud på webben och som omfattar även de riktade bidragen.
Det går snabbare än att starta verksamhet på asylboenden och flyktingförläggningar som man annars måste göra. Men ännu en förklaring finns. Förmågan att få fram lärare och cirkelledare.
– Folkuniversitetet är en stark språkaktör, har alltid varit det, så vårt grundläge är ganska gott. Men även för oss är det knivigt att hitta tillräcklig kapacitet för att täcka behoven.
Till följd av kriget är behovet av ukrainskspråkiga tolkar enormt och bristen på utbildade tolkar är skriande – endast 13 med rätt kompetens finns i hela landet. Flaskhalsen är besvärande. Problemet är att det tar ett år att bli utbildad tolk, så nu tvingas förmedlingarna att ta in outbildad personal.
Krig har sällan ett tydligt slut, det måste fasas över i fred – och där måste demokratin vara stark.
Folkuniversitetet i Östersund tog tag i situationen och anordnar nu en kortare introduktionskurs för ukrainskspråkiga tolkar på tio dagar som ger en förståelse för vad tolkuppdraget innebär.
Utbildningen sker i samarbete med offentligt ägda tolkförmedlingar och ger behörighet att arbeta som så kallad övrig tolk. Det kompletteras med ytterligare språkbehandling i ukrainska. Bland annat går man igenom termer som används av myndigheter och inom sjukvården för att man ska kunna vara behjälplig (om än ej fullfjädrad) i de situationer där tolk ofta krävs.
– Vi har lagt utbildningen på distans för att så många som möjligt ska kunna vara med, berättar Eva Andreasson som är utbildningsledare på Folkuniversitetet i Östersund.
Intervjun sker dagen innan den första gruppen på 30 elever blir klar, i april.
– Vi skyndade oss våldsamt för att bli klara till vecka 13. Det var ändå i sista sekund. Den här veckan i april kom den första anstormningen till Örebro och Västerås som är två av de tolkförmedlingar som har skickat deltagare.
En förhoppning är att flera av deltagarna går vidare med den reguljära grundutbildningen till kontakttolk under det närmaste året – en utbildning som Eva Andreasson talar sig varm för. Ett snabbspår för ukrainska tolkar kommer att öppnas i höst.
– Utbildade tolkar är bland de allra mest allmänbildade du kan springa på. De lär sig cirka 5 000 termer och ska kunna översätta snabbt och korrekt i kontakter med skola, vårdcentraler, polis, domstol, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och andra myndigheter.
Att Folkuniversitetet i Östersund kunde agera så snabbt förklarar Eva Andreasson med skalan på verksamheten och snabba beslutsvägar.
– Vi var på tårna och fick via våra kontakter snabbt fram en lärare och en bra dialog med förmedlingarna. Att vi sedan är små är vår styrka i det att alla nödvändiga kompetenser finns på få personer, och då kan vi snabbt ta fram en utbildning som kräver löpande justeringar i innehåll, administration, marknadsföring med mera istället för att många kockar blandas in.
I mars tog Folkuniversitetet beslut om en nationell satsning på föreläsningar med bäring på kriget i Ukraina. Varje region i landet skulle genomföra minst en föreläsning eller ett samtal med forskare kring olika aspekter av hur man kan begripa det obegripliga.
Karin Östman Modig, utbildningsledare i Uppsala, berättar att man den 31 mars anordnade ett webbinarium via zoom med Elena Namli, professor i etik, om krigshets och motstånd i Ryssland. Hon har forskat i och om socialetik och mänskliga rättigheter. Här gav hon perspektiv på det motstånd som, trots alla hinder, ändå finns bland aktörer i samhället, men också om stödet för kriget. Historiska perspektiv bröts mot tankar om olika framtida scenarier.
– Vi nådde ut snabbt via sociala medier, via delningar inte minst, och vi märkte att det fanns ett stort intresse för temat.
Webbinariet nådde i live-sändning 130 personer, och ytterligare ett antal när det publiceras på Folkuniversitets hemsida. Ofta sker föreläsningar i samarbete med institutioner och bibliotek, men i de här fallet valde man att anordna allt i egen regi.
– Sista halvtimmen ägnade vi åt frågor, som rasade in via chatten. Det var ett stort engagemang från alla som var med.
Att anordna en föreläsning i Uppsala var minst av allt främmande.
– När det kom önskemål från förbundskansliet tyckte vi att det lät bra och viktigt att vara med och bidra med den här typen av forskningskommunikation, som ju är vår grej också. När det då sker ett anfallskrig i Europa känns det extra viktigt att vara med bidra.
Den mest nordliga arrangemanget hölls i Umeå. Där valde Folkuniversitetet att samarbeta med Umeå studentkår kring en föreläsning av Moa Eriksson Krutrök, lektor i medie- och kommunikationsvetenskap. Hon har följt kriget via sociala medier, särskilt den kinesiska plattformen TikTok, och visade med konkreta exempel hur man kan använda ljud och bild på ett effektfullt sätt (som gevärseld vid fejkade livesändningar) för att sprida desinformation på sociala medier. Det första TikTok-kriget? löd rubriken. Arrangemanget sändes även via Youtube.
– Algoritmerna styr, säger Moa Eriksson Krutrök, och berättar att hennes forskning ligger i spänningsfältet mellan upplevd närhet och den virala verklighetens potential.
Algoritmerna premierar engagemang när plattformen föreslår nytt material, vilket gör att kronologi och annat som är viktigt för att förstå förlopp och sammanhang kan trängas ut ur blickfånget.
– Just vid kriser finns det en väldigt stor risk med att använda sociala medier och sprida information.
Moa Eriksson Krutrök visade även hur såväl ukrainska flyktingar som ryska influerare tagit TikTok i anspråk för att sprida sina budskap. Även amerikanske makthavare har börjat rikta in sina budskap mot influerare, vid sidan av traditionella medier. Hon betonade att det är tidigt att utvärdera de nya plattformarnas betydelse i kriget, men skickade ändå med en varning för att övervärdera teknologins och plattformarnas betydelse för att förstå förloppen. Det är, enligt henne, en lärdom av historien. Varken de direktsända teve-bilderna från New York den 11 september (2001) eller begrepp som ”Twitter-revolutionen” (den arabiska våren) fångar in konflikternas kärna särskilt väl. Det är inte Tik-Tok som för utvecklingen framåt.
Annika Ivehult, som är utbildningsledare för Folkuniversitet i Örebro, kan berätta om en forumkväll som anordnades inom ramen för Studieförbundens demokratiinitativ ViMåstePrata. Det hölls den 30 mars, ungefär samtidigt som de nyss nämna evenemangen ägde rum. Det var ett samtal mellan tre forskare på scen, en moderator och en inbjuden publik på biblioteket. Evenemanget sändes live över webben.
– Flera olika aspekter på kriget togs upp – förklaringar till hur det kunde gå så långt, den historiska bakgrunden till kriget, några omvärldsperspektiv, flyktingproblematiken som kriget leder till och vikten av ett fredsbejakande arbete. Krig har sällan ett tydligt slut, det måste fasas över i fred – och där måste demokratin vara stark.
Engagemanget från de som var där var stort, berättar Annika Ivehult. En del kom från föreningslivet, andra var där uteslutande av eget intresse eller engagemang.
– Det var svårt att avsluta kvällen, personalen som skulle låsa stod där och stampade. Samtalsbehovet var stort. Folk ville fortsätta att prata med forskarna och sinsemellan med varandra. Nya tankar kom upp hela tiden.
