Ordförande för Saco, högsta chef på Skolverket – och utbildningsminister. Vart går man vidare efter en sådan karriär? Jo, till folkbildningen.
Sedan två år är Anna Ekström ordförande för Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), ABF i Stockholm och folkhögskolan Biskops Arnö. Undra på att intervjun måste bokas om tre gånger.
Vi möter henne på ABF, på väg från en poddinspelning i Stockholm till ett styrelsemöte vid Umeå universitet, där hon är ordförande.
Anna Ekström och fem andra ledande personer inom folkhögskolevärlden har nyss publicerat en artikel i Svenska Dagbladet. Budskapet är att civilt försvar och folkbildning är ett framgångsrecept i kristider. Det ges extra tyngd av att två undertecknare är från Ukraina, betonar hon.
Hur menar du?
– Om Ukraina har tid och kraft att lägga resurser på en folkhögskola just för att den är så bra för den civila beredskapen, hur kan vi då säga nej till att bevara det som vi själva har byggt upp?
Artikeln publiceras dagen innan den militära och civila försvarseliten på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen inleds, och med Sveriges utsatta säkerhetspolitiska läge på agendan.
Anna Ekström säger att hon hoppas att de ansvariga ska ta intryck, att såväl försvarsministern som civilförsvarsministern ska läsa och inse att i en bra civil beredskap måste man ha med sig föreningslivet och ett frivilligsverige.
Idén om bildning är central för att bygga demokrati med självständigt tänkande individer.
– Jag har skrivit många debattartiklar, men denna ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Våra svenska perspektiv och de ukrainska kompletterade varandra så väl, och extra bra blev det av vad Sergej Chumanchenko (rektor och grundare av en folkhögskola i Vochvik; red, anm.) anser är så viktigt: folkbildningens betydelse för ett samhälle som frigör sig.
– Idén om bildning är central för att bygga demokrati med självständigt tänkande individer i ett land som har ett auktoritärt och paternalistiskt förflutet.
Som ett eko av det svenska 1900-talet och demokratins barndom här hos oss skulle man kunna tillägga.
Flera utbyten pågår med folkbildningen i Ukraina (och andra länder i öst), bland annat på Biskops Arnö, där Anna Ekström som sagt är ordförande.
Handlar det om mer än demokratiträning?
– Folkhögskolan i Ukraina har bidragit praktiskt med att utbilda jättemånga inom medicinskt och psykologiskt omhändertagande.
Anna Ekström kallar sig själv för demokratiaktivist och folkbildningskämpe. Valet att tacka ja till de erbjudanden om styrelseuppdrag inom folkbildningen som dök upp efter regeringsskiftet kändes naturligt.
Den som fick min farmors stränga godkännande var den som kunde svara på kunskapsfrågor.
– Jag är uppfostrad i en familj där kunskap och bildning var väldigt viktigt. Den som fick min farmors stränga godkännande var den som kunde svara på kunskapsfrågor. Eftersom jag har den uppfostran jag har, som säger att kunskap och goda argument vinner i längden, så hoppas jag ändå att man även i Sverige kan förstå folkbildningens stora värde.
Perioden efter valet 2022 har varit tuff för studieförbunden som har fått vidkännas stora nedskärningar i de statliga anslagen, så även för folkhögskolorna, som blev av med en halv miljard i statliga anslag jämfört med pandemiåren. När Anna Ekström summerar sina två år inom folkbildningen blir det en blandning av lovord och kritik.
– Det är en underbar värld. Här finns ju de riktigt ideella krafterna som lägger fritid och själ i verksamheten. Men det har också varit jobbigt eftersom det har varit så många nedskärningar och tuffa beslut.
På Biskops Arnö har man exempelvis pausat en utbildning i biståndsarbete, som har getts under flera år, säger Anna Ekström.
– Men vi hade inte råd längre, och med nedskärningarna i biståndet, där man aktivt väljer bort stödet till civilsamhället, blir det allt svårare för deltagarna att få jobb.
”Djupt kontraproduktivt” kallar Anna Ekström den förda politiken. Folkbildningen bidrar till sammanhållning och kultur i hela landet, viktigare än någonsin för att nå ut till den ökande mängden unga med NPF-diagnoser samt de med funktionsnedsättningar. Det behövs mer folkbildning, inte mindre, när det säkerhetspolitiska läget förvärras och när myndigheterna uppmanar alla att skärpa beredskapen, säger Anna Ekström.
Hur går detta ihop för er?
– Det är en stor frustration. I stället för att se till att sovsalen på folkhögskolan kan bli en förläggning vid behov, och i stället för att arbeta med kurser om hemodling eller hur man preppar i projektledning vid kriser, så lägger vi nu all kraft på att säga upp folk och hyresavtal.
Att folkbildning skulle vara ett renodlat vänsterprojekt, vilket nuvarande politik kan ge intryck av, håller hon absolut inte med om.
– Det är för mig obegripligt. Jag har inget emot att det är ett vänsterprojekt, men det är också ett högerprojekt och ett liberalt projekt, och så har det varit i 100–150 år. När jag är ute i folkbildningssverige ser jag borgerligt sinnade som blir förtvivlade över att regeringen vänder sig emot verksamheten.
