Det är nästan overkligt att möta Kristoffer Triumf i hans podateljé i Liljeholmen. I vanliga fall är det nämligen han som ställer frågorna och för samtalet framåt med varsam ton och stadig röst.
Resultatet när Triumf intervjuar är öppenhjärtiga och sympatiska möten, där han inte väjer för svåra frågor inte heller ställer de mest ansvarsutkrävande frågorna på sin spets. Det är meningsfulla möten, som bygger på respekt.
Efter cirka 700 avsnitt med kända och superkända (Carola, Kungen, Noel Gallagher med flera namn) är Värvet en institution, en förebild som med tilltal och ämnesval inspirerat andra. 125 miljoner strömningar sedan starten är imponerande.
Hur många lyssnar på Värvet i dag?
– Låt oss hoppas att Värvet fortfarande står sig väl i en jämförelse, jag har dålig koll på siffror. Jag drivs av lust och nyfikenhet. Om man funderar för mycket på ens ”målgrupp” går man lätt vilse i vad man tror att folk vill ha.
Att vara genuint nyfiken är avväpnande.
Vilka knappar trycker du på för att folk ska öppna sig?
– Jag vet inte, men att vara genuint nyfiken är avväpnande. I början trodde jag att den magi som ibland uppstod hade med miljön i ateljén att göra, men det visade sig att den kunde lika gärna uppstå när jag gjorde podden ute på resa.
Så säger Kristoffer Triumf något skenbart motsägelsefullt. Som alla intervjuare vill han att utsagorna ska stå ut i något avseende vid en jämförelse med andra intervjuer.
– Ju mer självupptagen jag är i frågeskrivandet, desto större sannolikhet är det att intervjufrågan till Mona Sahlin blir originell.
”Självupptagen” ska förstås som det ämne som för tillfället upptar Kristoffer Triumfs egen tankevärld, exempelvis längtan efter barn (som var ett tema i flera poddar), eller som nu: känslan av ensamhet.
– Poddarna är temamässigt helt färgade av vad som pågår i mitt huvud.
Men den intervjuade står förstås i centrum. Kristoffer Triumf är fokuserad på svaren, och beredd med följdfrågor, vilket är en krävande konst i en podd som ofta varar längre än en timme.
– Jag tappar ”lyssning” (uppmärksamhet) i snitt en gång per intervju, men jag är i huvudsak närvarande och det känner nog mina gäster.
Uppenbarligen är vi inne på ett spår som engagerar Triumf: närvaro. En viktig ingrediens i samtal och intervjuer.
– Det är det nya svarta, det som ofta är bristvaran i folks liv. Allt blir så mycket bättre om vi kan vara närvarande här och nu.
Kanske har vi här också en del av förklaringen till att ingen av de 700 gästerna har ilsknat till i direktsändning.
Din bästa intervju, vilken var den?
– Noel Gallagher var jag stolt över. Det blev ett bra möte. Han gillade frågorna och var själv väldigt nöjd, vilket han sannolikt inte hade sagt om han inte menade det.
– Jag har också svarat intervjun med Lars Vilks tidigare, men det har blivit så ofta att jag börjar bli trött på just det svaret nu.
Intervjun med kungen flikar Kristoffer Triumf in som ett tredje avsnitt innan vi går vidare i just den här intervjun.
Vi måste ju också beröra Kristoffer Triumfs nyligen utkomna roman, Livet – en handbok. En mörk komedi där självmordsplaner spelar en avgörande roll för en grupp människor som lider av psykisk ohälsa och går i terapi. Det blir dråpliga och allvarliga förvecklingar. Även här dyker ensamheten (eller snarare dess motpol) upp: vänskapen.
Vad är ditt budskap?
– Jag vill säga att livet är viktigt, Carpe Diem, ta vara på din tid. Det andra jag vill säga är: Leve vänskapen. Det senare kan bero på att vänskapen gör ett litet återtåg i mitt liv efter att jag länge hade glömt att odla mina egna vänskaper.
Åter till poddvärlden, som formligen har exploderat under Värvets 13 år. Glada amatörer trängs om uppmärksamheten med mediaproffs.
– När jag började fanns bara två poddar som överhuvudtaget tjänade pengar, nu är vi flera. Det är kul att lyssnare och sponsorer har upptäckt formatet.
Kanske är ett steg i Värvets egen utveckling mer visuellt material i sociala medier och filmade versioner av Värvet. Det ligger i tiden.
– Värvet utvecklas ständigt, men ibland sker utvecklingen språngvis, och jag tror att vi står inför ett sådant språng i år, säger Kristoffer Triumf och antyder att Värvet framöver kommer att få ännu fler intervjuer med sakkunniga inom vitt skilda ämnen.
Jag är onostalgisk, men vad gäller folkbildningen är jag nostalgisk.
Såg du podden som din framtid 2012?
– Min ambition var att jobba med teve. Jag trodde att Värvet skulle ta slut efter att ha intervjuat ett antal kändisar. Bara tanken på att sitta här, efter 13 år, hade känts jätteabstrakt. Men det finns ju ständigt nya spännande människor att intervjua.
Kristoffer Triumf åkallar i några poddavsnitt ett Sverige som en ”studiecirkeldemokrati”. Detta är väl värt en reflektion här?
– Jag är onostalgisk, men vad gäller folkbildningen är jag nostalgisk. Möjligheten att besöka en replokal för musik och att folk fick en andra chans kan jag sakna. Jag har en stark känsla av att det inte förekommer i samma utsträckning som på 80- och 90-talen. Sedan engagerar sig säkert folk på andra sätt idag, via nätet och så.
