Så sluts en cirkel kring den omstridda oljeutvinningen, sannolikt för evigt förknippad med den målmedvetne journalisten Martin Schibbyes namn. Nu möter han upp under en lunchpaus i rättegången, vid entrén till rådhuset på Kungsholmen i Stockholm. Jag har räknat till tre uppdateringar, långa som artiklar, från honom i WhatsApp under förmiddagen om vad som utspelar sig i kampen mellan åklagare och försvar. Den som vill kan via Schibbyes flitiga anteckningar följa rättegången i realtid, allt dokumenteras.
Det är inte många som orkar nöta bänk under rättegången. Det mediala intresset var stort när målet inleddes under hösten 2023, och lär flamma upp igen vid avslutningen 2026. Men under den långa perioden där emellan är Martin Schibbye den ende journalisten som följer målet på daglig basis. Flera andra medier följer dock målet – via Schibbyes uppdateringar.
Vad gör målet så intressant?
– Det är historiskt. För första gången åtalas en företagsledare för krigsbrott. Men det är även en historia om Sverige, som aldrig uppmanade Lundin att lämna Sudan och som låtit pensionspengar investeras i oljan.
Vårt jobb är inte att döma utan att förstå och förklara.
– Det är enorma krafter som under rättegången ny vräks mot varandra: Svenska statens samlade resurser, med poliser som i decennier utrett misstankarna, står emot oljebolaget som har oändliga resurser i form av advokater, egna experter och rapporter.
Till grund för åtalet ligger en förundersökning med 80 000 sidor. Två stora razzior har gjort på bolagens kontor i Stockholm och i Gèneve.
Får vi veta sanningen om vad som skedde i Ogaden nu?
Martin Schibbye redogör för fakta och vittnesmål som dansar förbi under rättegångsdagarna innan han landar i en pragmatisk slutsats:
– Vi kommer i alla fall närmare sanningen.
Och kan det resultera i en fällande dom?
– Alla är oskyldiga tills motsatsen är bevisad. Ribban för en fällande dom ligger oerhört högt. Åklagaren har en omfattande uppgift: Han ska bevisa att det har ägt rum krigsbrott, att man var medveten om att det var krigsbrott och att de med råd och dåd möjliggjorde krigsbrott.
– Men med det sagt är det viktigt att vi journalister inte blir jurister i det här. Vårt jobb är inte att döma utan att förstå och förklara.
Martin Schibbye gör sitt journalistiska arbete grundligt. Han publicerar ständigt och använder sociala medier aktivt – utan att välja bort de gamla kanalerna. Förutom uppdateringar i WhatsApp, skriver Schibbye även artiklar i den digitala tidningen Blankspot (där han är grundare och chefredaktör) och producerar minipoddar. I slutändan ligger allt till grund för en bok som kommer ut nästa år.
Fyra skilda format alltså.
Hur mycket skriver du?
– En vanlig arbetsvecka ungefär 100 000 tecken. Det kommer att förenkla för mig när jag sedan skriver boken. Allt ska förstås inte med. I slutändan handlar journalistik om att välja bort. Allt jag säger i den här intervjun kommer ju inte heller med i artikeln.
Idén med Blankspot är, som namnet antyder, att täcka vita fläckar på den globala mediekartan. Just denna vecka råkar hela Afrika vara i medieskugga eftersom allt fokus ligger på Mellanöstern, där krigshandlingarna avlöser varandra.
Att 500 journalister sitter fängslade tycker jag är bra. Vi ska vara stolta.
– Det är en extrem situation, säger Martin Schibbye som har lång erfarenhet av att arbeta i krigszoner och som även deltagit i en bok med goda råd (om säkerhet och förberedelser) till de journalister som vill ge sig ut i konfliktområden.
En del av ansvaret för att sprida kunskap ligger förstås på journalisterna själva, men en annan del ligger på systemen de verkar i och som bestäms av de politiska aktörerna. Just nu går det bakåt för pressfriheten i världen, vilket ett årligen uppdaterat index bär vittnesbörd om.
Vad säger dessa siffror dig?
– Jag tycker att man kan läsa siffrorna med andra ögon också. Att 500 journalister sitter fängslade tycker jag är bra. Vi ska vara stolta. En nollvision vore förödande. Att 500 människor har trotsat riskerna och valt att skriva artiklar som resulterat i att de sitter fängslade visar på mod och självständighet.
– För mig är journalistiken ett kall, och jag tror att alla som ägnar sig åt utrikesjournalistik är beredda att betala ett högt pris om så krävs.
Martin Schibbye säger på direkt fråga en del högtidliga saker om pressfrihetens centrala roll för demokratin. Han är väl medveten om att även demokratiindex i världen backar.
– Du ställer ju frågan så jag måste jag ju svara, vilket jag dock gärna undviker. De som ska försvara demokratin är ju medborgarna – alltså tittarna, lyssnarna, läsarna. De ska tala om hur viktiga vi är.
– Pressfriheten minskar i världen, ja, men Sverige och Norden har en motståndskraft som är närmast unik. Förtroendet för journalister är jättehögt hos oss. Det kan vara lika viktigt att framhålla detta som att framhålla utmaningarna på platser där det går bakåt.
