När Sanna Sundqvist höll sitt sommarprat den 13e juli i år berättade hon med gripande dramaturgi hur hon födde ett barn med Downs syndrom. Det var en omskakande händelse för både mor och far, som behövde varandra och som behövdes av det nyfödda barnet. Men pappan, Fredrik, hade blivit förkyld och tilläts inte stanna kvar på sjukhuset där han kunde smitta sitt barn eller de andra bebisar på avdelningen. Sanna berättar:
”Men när Fredrik tvingas gå så vill jag bara skrika åt dem att mitt barn har Downs syndrom och ni är rädda för en liten fucking jävla förkylning! Någon dag efter att Fredrik åkt hem så visar det sig att Vide blivit smittad av just den där lilla fucking jävla förkylningen.”
Lille Vide klarar sig och Sannas berättelse får ett mycket lyckligt slut. Men så fängslande var återgivningen att man kan ha missat att Sanna svor i sitt sommarprat. Detta språkbruk väcker en del frågor, bland annat: Varför svor hon? Vad tillför svordomarna till berättelsen? Är det lämpligt att svära i Sommar i P1?
På första frågan är det enkla svaret att den känslomässiga berättelsen krävde känslomässiga ord. För att vi ska kunna kommunicera våra sinnestillstånd – att vi är arga, frustrerade, eller ledsna – behöver vi passande ord. Ta man bort svordomarna kommer kontentan ändå fram: ”…ni är rädda för en liten förkylning!” eller ”…smittad av just den där lilla förkylningen.” Men genom att svära kunde Sanna understryka först sin indignation och sedan sin uppgivenhet. Starka känslor förmedlas bäst med kraftiga ord.
Vi kan därmed få en förståelse för någons sinnestillstånd genom deras bruk av svordomar. Men vad mer tillför svordomar till just denna berättelse? I en vanlig interaktion mellan vänner eller bekanta kan det förekomma att någon svär. Faktum är att bruket av svordomar inte bara ger uttryck för ilska, smärta, eller annat starkt vi kan känna utan främst styrs av de vi samtalar med. Svordomar används oftast bland vänner, bekanta, eller likasinnade, och dess förekomst är oftast ett tecken på att de som samtalar känner sig bekväma och trygga med varandra. För flera lyssnare kan Sannas bruk av svordomar ha påkallat den slags intimitet man känner bland kompisar, där man kan vara ogarderad, ohämmad, trygg.
Med tanke på att svordomar kan förmedla starka känslor och skapa intimitet kan vi delvis svara ja till den tredje frågan om lämplighet. Men vi får inte glömma bort att Sommar i P1 är ett riksradioprogram; vissa i dess breda publik kan tycka det ytterst olämpligt för en sommarpratare att svära. Det är just olika förväntningar och eventuella övertramp kring svordomsbruk som gör det evinnerligt mäktigt.
Kristy Beers Fägersten, professor i engelsk lingvistik vid Södertörns högskola.
