Frågan är inte ny, även tidigare regeringar har kritiserats för försök till politisk styrning av akademien, men debatten har inte varit så här intensiv på mycket lång tid.
Det finns flera argument mot direkt politisk styrning av högre utbildning. Ett är det omöjliga i att förutse samhällsnyttan på längre sikt. Det finns gott om exempel som illustrerar detta, jag har nämnt dataspelsutveckling tidigare i denna spalt. Ett annat argument är att akademisk frihet har visat sig vara den bästa grogrunden för framgångsrik forskning. Högskolornas överlägsna förmåga att förstå den lokala arbetsmarknaden framhålls också ofta. Ett mer allmänt argument är att akademisk frihet i sig är en viktig grundsten i framgångsrika och välmående samhällen.
Dessutom tenderar även mer övergripande politisk styrning att vara kortsiktig. I Sverige idag finns ett starkt fokus på utbildningar inom det som kallas STEM (science, technology, engineering and mathematics). Som bland andra rektorerna för Stockholms och Uppsala universitet påpekat talar man samtidigt på EU-nivå om det långsiktiga behovet av utbildningar inom SSH (social sciences and humanities) samt om vikten av tvärvetenskaplig forskning. Just när jag skriver detta kommer ett blytungt inlägg i debatten från Tuula Teeri, VD på IVA (ingenjörsvetenskapsakademien): ”Ur IVAs perspektiv finns ingen motsättning mellan kompetensbehoven inom exempelvis samhällskunskap/humaniora och teknik/naturvetenskap. Snarare tvärtom”.
Vi som arbetar i olika roller på studieförbund och folkhögskolor glömmer ibland hur värdefull friheten är.
Frågorna om inriktningen på den högre utbildningen i Sverige är komplexa och resurserna är inte obegränsade. Frågorna behöver diskuteras och hanteras. Universitetsföreträdarna menar att en politik som istället för att detaljstyra visar tillit till universitetens och högskolornas kompetens är rätt väg framåt.
Diskussionen om styrning av folkbildningen påminner om diskussionen om högre utbildning. Det finns röster som menar att den nuvarande organisationen, där Folkbildningsrådet fördelar resurser samt kontrollerar och följer upp verksamheten, bör ersättas av en statlig myndighet. Folkbildningsutredningen, som lämnar sitt slutbetänkande i juni, tittar bland annat på detta. Exakt vad en övergång till en myndighet skulle innebära går inte att förutse, men jag ser betydande risker för den unika frihet som folkbildningens organisationer har idag. Vi som arbetar i olika roller på studieförbund och folkhögskolor glömmer ibland hur värdefull friheten är. Friheten har gjort studieförbund och folkhögskolor till ett konstruktivt, rörligt, nyskapande och nyfiket komplement till det offentliga utbildningsväsendet. Medan annan vuxenutbildning styrs av regelverk med bland annat behörighets- och legitimationskrav, antagningskrav, statligt utformade eller godkända kursplaner, så har folkbildningen en unik frihet att utforma sin verksamhet direkt utifrån deltagarnas behov. Ett förstatligande av kontrollen över folkbildningen riskerar att på sikt minska friheten, och därmed hämma utvecklingen av verksamheten i både studieförbund och folkhögskolor. Detta i en tid när samhället har väldiga behov av komplement till den offentliga utbildningen för vuxna.
1. Folkbildningsrådet är organisatoriskt en förening med studieförbund och folkhögskolor som medlemmar och som agerar i myndighets ställe.
