Det är full fart hemma hos Sonia Bergström en söndag i augusti. Snart anländer medlemmarna i cirkeln och inne i köksregionen förbereder hon det inledande fikat. Här ska planeras och diskuteras över kaffe och te inför höstens fortsatta träffar, innan den praktiska verksamheten i Sonias trädgård tar vid.
Cirkeln träffas enbart hemma hos deltagarna, och vid varje träff står värdens egna odlingar i fokus. Cirkeln är alltså fast förankrad i myllan, och att lära av varandra är A och O. Studieplan och kursmaterial är referensmaterial, inte tvingande läxor. Ledaren Marie Nordström håller i trådarna med ledig hand, gruppen är självgående.
– Jag är en av deltagarna, säger hon när ämnet förs på tal.
– Jag tror inte att ni andra har märkt av att jag är ledare.
Idag står alltså Sonia Bergströms trädgård i fokus. Hon förväntar sig inspiration till nya planteringar och hon vill ha praktiska råd om den plattsättning som ska göras invid ett förråd. På köpet får hon även goda råd om vilka växter som skulle trivas invid väggen ska det visa sig under rundvandringen. Den fina enplansvillan med stor trädgård köptes så sent som i fjol och har en stor potential.
Sonias dotter, Filippa, tre år, vill också vara med på ett hörn. Strax innan gruppen anländer gör hon ett fynd i trädgården, som helt oplanerat inleder grävandet. En död geting.
– Den måste i jorden, slår Filippa fast, och mamma tar vid i kretsloppet och begraver insekten i trädgården.
Man lär sig om odling och man växer som människa av mötet.
Fast vi backar bandet till cirkelns egen skapelseberättelse en kort stund. I februari i år var det upptaktsmöte i Folkuniversitetets regi och intresset visade sig vara stort, en aula blev överfull. Människor ville träffas fysiskt igen (efter att den värsta fasen med covid-19 var över), samtidigt som hemmabaserade sysslor som att odla och snickra hade fått ett uppsving, även det en följd av pandemin.
Efter en gruppindelning tog just den här cirkeln med sex deltagare form.
För Anna Logren var det ändå en tröskel att gå in i en ny grupp.
– Jag kände mig tveksam till att träffa nya människor utanför min familj och min arbetsplats. Jag hade stängt av så mycket. Men jag är så glad över att vara med i cirkeln nu. Det är väldigt kul att i vuxen ålder träffa nya människor. Man lär sig om odling och man växer som människa av mötet.
Dynamiken i cirkeln gynnas av olikheterna. En i gruppen har en kolonilott, en annan har en liten stadsträdgård, en tredje har en jättelik trädgård. Intresset för alla sköt fart när de skaffade sig hus med gröna ytor omkring. Det är jorden som förenar cirkeln, inriktningarna spretar åt olika håll.
– Blommor, säger Marie Nordström.
– Jag var au pair i Skottland ett år efter gymnasiet och bodde granne med ett par som drev upp snittblommor. Där väcktes mitt intresse, jag var där varje vecka. Och nu ska jag gå på blomsterbindarkurs igen.
– Mat, säger Anna Logren, som har ett stort potatisland vid sommarstugan och som skördar grönsaker i mängd hemmavid.
Nyss skördade Anna vitlök och schalottenlök, och jordgubbar förstås, snart är det dags för jordärtskockorna, och nu när hösten närmar sig är det dags att sätta samma grödor för skörd nästa år. För så är det, odlingsåret tar inte slut, det bara fortsätter, även under höst och vinter pågår processer som mognar nästa vår och sommar.
Anna Logren är mån om att hennes barn ska få äta hemmaodlat grönt, som ger helt andra smakupplevelser än vad de som plockas i butiken gör. Även de övriga i gruppen säger att de vill föra intresset vidare till nästa generation. Marie Nordström blir glad när de unga stolta visar upp trädgården, där främst mamma har arbetat, för sina vänner.
Ännu fler borde få kunna arbeta i en trädgård, anser hon. Marie Nordström är sjukgymnast och ser att växtriket har hälsofrämjande effekter.
Många som har varit utbrända kommer tillbaka via trädgård.
– Blommor är läkande. Det finns något som heter grön rehab och jag tycker det vore fantastiskt om fler kunde få ta del av det. Många som har varit utbrända kommer tillbaka via trädgård.
Vid varje träff byter kvinnorna frön med varandra. Men mellan träffarna sker också ett rikt utbyte – i nätverksform. Cirkeln har en egen Facebook-sida där det pågår aktivitet varje vecka. Frågor ställs och besvaras, bilder visas upp, deltagarna följer och lär av varandra. En digital föreläsning har också ordnats i cirkelns regi.
Vid fikabordet hemma hos Sonia Bergström fortsätter man att diskutera de egna odlingarna, kompostering, flytande ekologiskt gödsel, leverans av lökar och annat av intresse. Planering av nästa träff pågår också, hemma hos Marie Nordström, där träffarna inleddes med försådd av luktärter i våras. Cirkeln sluts skulle man kunna säga. Den 18 september tycks vara det man enas om. Plantering av saffranskrokus blir ett av inslagen.
Hur länge cirkeln snurrar vidare vet ingen, men ännu finns energin och motivationen kvar.
– Vi behöver mer av den här gruppen, vi vill lära oss mer om jord, säger Sabrine Buller.
– Även om vi inte träffas i den här formen kan vi hålla kontakten på något sätt ändå.
