En del forskare skiljer mellan ideologisk polarisering – hur långt vi står ifrån varandra ideologiskt – och känslomässig polarisering – hur illa man tycker om andra grupper och hur starkt man känner för den egna. En hög ideologisk polarisering är normalt och vi har även tidigare i historien haft en hög känslomässig polarisering, exempelvis på 70-talet.
Marie Demker är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Hon har bland annat arbetat med SOM-institutets datainsamling och analys sedan 1980-talet, framför allt inom migrations- och flyktingfrågor. En av hennes mest citerade artiklar handlar om arbetarklassens politiska sympatier för Sverigedemokraterna (tillsammans med Maria Oskarson). Hon lyfter fram att det har skett ett skifte i var politikens konfliktlinje går.
– Under de senaste två decennierna har nationalism i olika schatteringar återigen blivit en relevant och betydelsefull politisk ideologi med många nya partier. En del av dem har rötter i mellankrigstidens fascism och/eller andra världskrigets nazism/fascism, medan andra skapats av missnöje med demokrati, skatter och byråkrati under 1970–1980-talet. Den avgörande konflikten för politik i de västeuropeiska länderna var länge vänster och höger, alltså en ekonomisk skiljelinje. Den har idag fått skarp konkurrens av en kulturell skiljelinje som renodlar konflikten mellan livsstil, kultur, ursprung och syn på normer och traditioner.
Vi väljer gärna bekräftande information och därmed förstärks våra egna uppfattningar.
Det är för tidigt att säga om det syns några tecken på ökad ideologisk polarisering i det senaste EU-valet, men skiljelinjen mellan liberalism och nationalism syns tydligt.
– I EU-valet var det särskilt Frankrike och Tyskland som bidrog till ett ökat antal mandat för den konservativa och nationalistiska högern i EU-parlamentet.
Men är det då den politiska debatten som skapar polariseringen eller vice versa? Vilken roll spelar media? Här finns ett ömsesidigt beroende, menar Marie Demker.
– Ett stort utbud av mediekanaler ger möjlighet att välja den information man vill ta del av, vi väljer gärna bekräftande information och därmed förstärks våra egna uppfattningar. Debatten vill höras och synas i mediala kanaler och många skärper därför sina ståndpunkter till det absurdas gräns.
Framtiden kan tyckas mörk när vi verkar mindre benägna att visa ideologiska motståndare respekt. Men Marie Demker kommer snarast med en uppmaning till engagemang.
– Framtiden ligger i våra egna händer. Det finns inget ödesbundet i utvecklingen. Vill vi fred och demokrati måste vi arbeta i den riktningen, och de allra flesta som lever under dessa villkor vill behålla dem. Är vi tillräckligt starka i vårt stöd till demokratin?
Bild: Hur har de globala väljaropinionerna förändrats? Panelsamtal med Nicholas Aylott, Södertörns högskola och Marie Demker och Mats Ekström, Göteborgs universitet. Samtalsledare var Mattias Hagberg.
