Staten skjuter till 170 miljarder kronor extra till militära anslag och 37,5 nya miljarder till det civila försvaret fram till 2030. Flera debattörer anser att ännu mer behövs för att Sverige ska stå väl rustat mot angrepp framöver.
Bakgrunden till satsningen är känd: säkerhetsläget har förvärrats, ryskt sabotage i Östersjön och ökad informationspåverkan. En folder om beredskap har gått ut till alla hushåll. Statsministern och ÖB tog till brösttoner på Folk och Försvars konferens. Civilförsvarsminister Carl-Oscar Bohlin sade att den ”extrema individualismens tid är över. Tiden framför oss kräver ett större vi.”
Den här artikeln fokuserar just på ett ”vi”, det civila. I den brokiga skaran av civila aktörer ingår folkbildningen, som i kraft av sitt uppdrag, utgör en moteld för demokrati och motståndskraft genom att främja bildade och självständigt tänkande medborgare.
Civilsamhället må vara skilt från staten, men kopplingar till myndighetssfären finns ändå, båda är en del av samhället, och det blir extra tydligt i kristider.
Lisa Mobrand är en av dessa kopplingar. Hon är utredare på Myndigheten för psykologiskt försvar, på en avdelning som arbetar med att stärka samhällets motståndskraft. I den rollen har hon samverkat med Folkbildningsrådet kring föreläsningar och utbildning om informationspåverkan.
– Vi försvarar vår modell kring demokrati och delaktighet. Staten har inte mandat att censurera i opinionsbildningen, i stället bygger mycket på enskildas ansvar. Därför är alla aktörer som inspirerar folk att bilda sig, ha koll och engagera sig i samhället så viktiga. Där är ju folkbildningen grunden i den svenska demokratin.
Hur kan man arbeta rent praktiskt med detta?
– Folkbildningen har ju en del av svaret: studiecirklar och kurser för livslångt lärande. Utbildning och bildning. Med bildningen kan det finnas ett nyttoperspektiv, men det behöver inte finnas när man jobbar med människors längtan efter att själv förstå lite bättre hur samhället fungerar.
Exempel på hur myndigheten jobbar mot informationspåverkan finns på hemsidan. Där ligger bland annat en rapport om kinesiska påtryckningar mot kommuner och skolor, och mot kinesiska medborgare i Sverige. Påverkan sker under täckmantel av att man sprider kinesisk kultur men innehåller kontroversiella beskrivningar av Taiwan och Himmelska fridens torg 1989.
– Det kan ju vara svårt för en svensk handläggare att veta vad som är kultur och vad som är försök från en repressiv stat.
Vad är din egen drivkraft att arbeta med de här frågorna?
– Att bevara den svenska modellen. Demokratin ska vara fri och inte utsatt för påtryckningar utifrån. Kan vi få våra ansträngningar att fungera blir det betydligt svårare att destabilisera Sverige.
Demokratin ska vara fri och inte utsatt för påtryckningar utifrån.
Pär Lager är senior rådgivare på Försvarshögskolan och ansvarar för flera ledarskapsprogram. Han har varit på plats i Ukraina och säger att civilsamhället är en nyckelfaktor för att bibehålla försvarsviljan.
– Civilsamhället har varit helt avgörande för att stötta de 14 miljoner ukrainare som lider av psykisk ohälsa och stötta de cirka fem miljoner internflyktingarna i landet, säger han.
Utan det civila samhället hade Ukraina inte varit kvar som land.
Pär Lager nämner de civila krafternas betydelse för att reparera kritisk infrastruktur, stötta soldaterna med materiel, rehabilitera veteraner – och stå emot desinformation. Kort sagt: att få samhället att fungera.
– Utan det civila samhället hade Ukraina inte varit kvar som land.
Läraren Hugo Malm håller i år i en kurs om beredskap vid Holma folkhögskola, som är känd för sin miljöprofil. Hemodling och livsmedelsberedskap är viktiga på kursen. I fjol var Hugo Malm även med om att ta fram ett studiecirkelmaterial åt ABF om mat och lokal beredskap.
– Att studieförbunden har börjat med cirklar om beredskap är en absolut trend. Det är också uppenbart lättare att få bidrag om kurserna görs med beredskap som syfte. Det har jag själv sett exempel på.
– Länge var det hållbarhet man skulle jobba med, och så är det väl fortfarande, men nu har även beredskapen kommit in.
Stegen mellan det ena och det andra behöver inte vara så långt.
Hugo Malm har lett flera kurser i hemodling, tidigare förknippat just med hållbarhet, men som nu även kan etiketteras som beredskap. Vad man än väljer att kalla det är effekten att sårbarheten i samhället minskar, betonar Hugo Malm.
– Jag är nyfiken på hur man skapar synergier när man kombinerar olika saker, som hållbarhet och beredskap. Saker och ting kan ha flera olika värden.
Hugo Malms bakgrund inom folkbildning var avgörande när han i augusti anställdes som projektledare på södra civilområdets kansli under ett år. Tre länsstyrelser (Skåne, Kronoberg och Blekinge) samverkar inom det området.
– Mitt projekt handlar om att höja försvarsviljan – vilket kan missförstås. Många tror att det handlar om att utrustas med vapen i hand. Men civil beredskap handlar om mat på bordet, släcka bränder och vårda sjuka. Det är samma bitar som jag har jobbat med inom folkbildningen.
Ännu ett exempel på beredskapstrenden är Rusta Stockholm. Studieförbunden i länet tog i fjol fram ett material om civil beredskap, som bland annat innehåller en gemensam studiecirkel.
Krigshotet hänger som en skugga över rapporteringen från omvärlden, men sannolikt finns flera som undrar vad hoten betyder för kursutbudet. Anna Ekström, numera en central person inom folkbildningen, hör till dem som anser att kristemat står sig för flera ändamål.
– Om man vägrar att tro på krigshotet tycker jag att man ska tänka på klimatförändringarna och hur man ska hantera dem. Då är det ändå samma kurser som det handlar om, om hemodling och självhushållning med mera.
Katarina Hansson från Kumla arbetar i likhet med Hugo Malm med beredskap från två håll. Hon är ordförande både i Örebro läns bildningsförbund och civilförsvarsförbund. Studieförbunden möjliggör det lokala engagemanget och är en katalysator för krisberedskap, säger hon.
– Det är synd att politiken inte fullt ut nyttjar kraften i civilsamhällets föreningar och organisationer när man gör nedskärningar. När människor möts bildar man varandra och det ökar intresset för att ta ansvar. Utan dessa möten skulle inte grytorna där det kokar av ny kunskap uppstå.
Vad säger då forskningen i dag om civil beredskap? Jo, bland annat: I områden med stark granngemenskap och ett starkt socialt kapital återhämtar sig människor snabbare vid en kris.
Veronica Strandh är docent i statsvetenskap och lektor i offentlig förvaltning vid Umeå universitet. Hon har tagit ett helhetsperspektiv på civilsamhällesfrågor i relation till krisberedskap i sin forskning.
– Det som på engelska beskrivs som community (granngemenskap), har alltid varit viktigt exempelvis i en amerikansk och australiensk kontext. Det finns många vittnesmål och historier om grannar som hjälper till att söka igenom hus efter en naturkatastrof och markerar med ett stort kryss på byggnader, vilket gör att räddningstjänsten i en prekär situation snabbt kan se att där inte finns några människor och kan dirigera insatserna där de behövs som mest.
Ett tips från Veronica Strandh till alla som bor i en storstad är att lära känna sina grannar så att det finns ett mer uttalat nätverk om det skulle inträffa en omfattande samhällskris. På landsbygden är den sociala kontrollen bättre, framgår det av hennes forskning i de norrländska länen.
– I min undervisning brukar jag skämtsamt ta upp exemplet när vi lyssnar med örat vid dörren innan vi går ut i trapphuset för att försäkra oss om att ingen är där innan vi går ut. Det är ett väldigt dåligt beteende ur krissynpunkt. Att ta sig lite tid att heja på folk, etablera någon form av relation, man behöver inte älska alla för det, att ha ett namn och ett ansikte på varandra är en bra början.
Att ta sig lite tid att heja på folk, etablera någon form av relation (…) är en bra början.
– Varje person behöver inse att det är vi tillsammans som har ansvaret att försvara landet och att vara förberedda på en kris.
Den svenska folkbildningen är verksam utanför landets gränser. Sedan 1991 driver Folkuniversitetet Mitt en filial i universitetsstaden Tartu, som för övrigt är vänort med Uppsala. Det började som ett Sida-stött projekt och som följd av vänortssamarbetet.
När filialen etablerades, strax efter Sovjetunionens sammanbrott 1991, efterfrågades kurser i marknadsekonomi, entreprenörskap och affärsengelska. Efter den ryska invasionen av Ukraina i februari 2022 efterfrågades i stället språkkurser för 9 000 flyktingar. Folkuniversitetet har sedan dess utbildat cirka 2 000 av dessa.
Det är alltid lika inspirerande att träffa våra kollegor i Estland, säger Josef Åhman som är rektor för Folkuniversitetet Mitt.
– Det är glädjande att konstatera att vi ger människor förutsättningar för ett rikare liv, även utanför våra egna landsgränser!
Diskussionerna, som många gånger färgas av den unga demokrati som landet är, ger andra perspektiv. De tar inte lika mycket för givet som vi tenderar att göra.
Folkuniversitetet är en av de största språkutbildarna i Estland och åtnjuter ett högt anseende, säger Josef Åhman.
– Verksamheten vänder sig till en bred allmänhet och har som ett uttalat mål att erbjuda hög kvalitet till överkomliga priser.
