Först året i Uppsala arbetade Inna som volontär. Språket bekantade hon sig med på Youtube och på biblioteket. I fjol fick hon chansen att läsa intensivsvenska på Folkuniversitetet och att påbörja SFI, Svenska för invandrare. Då tog språkutvecklingen fart. I juni 2023 fick hon också arbete på Akademiska sjukhuset, först som vårdassistent och sedan i mars i år som undersköterska på Brännskadecentrum.

– Jag vill hjälpa människor, det känns bra, säger hon.

Målet är en svensk sjuksköterskeexamen. I Ukraina arbetade hon under 22 år som sjuksköterska inom neurologi, akutvården och på en palliativ avdelning.

– Det är en lång väg att gå för mig att bli sjuksköterska igen. Men jag vill verkligen komma dit. Jag älskar mitt jobb och mitt yrke.

Så mycket älskar hon det att hon rekommenderar sin 16-årige son som läser på gymnasiet att läsa medicin. Stolt berättar Inna att sonen nyligen vann en poesitävling, ett kvitto på att han på kort tid i Sverige har utvecklat språkkänslan.

I Innas ålder tar det längre tid att vänja sig vid ett nytt språk. Men hon kämpar. Hon känner sig duktig när hon förstår lärarens svenska utläggningar, men i det vardagliga umgänget med svenskar uttalas orden ofta slarvigt och blandas upp med slang.

– Akademiska sjukhuset kallas för ”Ackis”. I början förstod jag inte vad man menade, säger Inna med ett leende.

Planeringen över längre tid, efter 2025, skulle underlättas om riksdagen tog beslut om längre uppehållstillstånd för ukrainare. Men Inna vill inte klaga, hon har sett mycket elände.

– Jag lever, jag har jobb, jag bor i ett fredligt land, jag har en bra och fin son, säger hon.

– Tack alla svenskar som har gett mig chansen att leva här.

Bild: Inna Tyts har arbetat i 22 år som sjuksköterska i Ukraina och siktar nu på en svensk sjuksköterskeexamen.