Folkuniversitetet i Umeå har erbjudit praktiska studiecirklar i syfte att bryta ofrivillig ensamhet. Vid fem tillfällen träffades deltagarna för att förutsättningslöst arbeta med lera. Första gången var i slutet av vintern, just innan vårvintern och ljuset tar vid efter en lång mörk årstid. De flesta hade ingen eller liten tidigare erfarenhet av att arbeta med lera. Inför träffen uttryckte vissa en oro kopplad till krav på att prestera och behöva vara social. Efter det första tillfället var det tydligt blandade känslor hos deltagarna. För vissa var det en överväldigande upplevelse och triggade en känsla av social fobi och stress. Samtidigt fanns positiva känslor och en glädje över att få arbeta med lera, skapa och vara kreativ.
Under de kommande fyra tillfällena infinner sig lugn och trygghet i de två cirkelgrupperna. ”Träffarna är ett ställe där jag får komma in på ett helt nytt blad och skapa något rakt från grunden. Det får mig att känna mig kapabel och som att allt annat blir lite mer möjligt”, berättar en av deltagarna. Alla deltagarna uttrycker att de kreativa studiecirklarna varit positiva för deras välmående. Några omdömen är att det gav energi att få vara kreativ, att det ger en positiv känsla att arbeta med händerna och att det varit givande att få lära sig nya saker. Deltagarna menar också att gemenskapen varit viktig.
Det är ett lugnt andningshål där jag får ta det i min egen takt tillsammans med andra som inte dömer
En deltagare berättar att ”… efter lång tid av isolering på grund av sjukdom har det varit viktigt att kunna träffa folk i en trygg, avslappnad miljö”. ”Det är ett lugnt andningshål där jag får ta det i min egen takt tillsammans med andra som inte dömer”, berättar en annan. Flera nämner att balansen mellan träffarnas syfte varit viktig: att komma hemifrån, få vara kreativ och träffa andra människor.
Det är tydligt att mötet med leran i cirkelsammanhanget varit betydelsefullt på deltagarnas väg mot välmående. Detta bekräftar den bild Ingela Bäckman har, utbildningsledare inom folkbildning: konst och konsthantverk. Hon har märkt, både genom deltagarnas berättelser och sina egna erfarenheter, hur läkande det kan vara att arbeta med lera. Den taktila beröringen och skapandeprocessen ger ett lugn och en skön trötthet som många beskriver som väldigt välgörande. För vissa är det den sociala samvaron som gör störst skillnad, medan andra uppskattar möjligheten att bara få vara och skapa i sin egen bubbla. Hon har också sett många individer växa inom dessa studiecirklar. Några av dem har tagit klivet till att vara cirkelledare själva för att kunna fortsätta att träffas och vara kreativa tillsammans.
