När pandemin avtog öppnade teatrar, museer och musikscener på nytt. En påtvingad begränsning av kulturlivet lättade. Det blev åter möjligt att – exempelvis – fysiskt besöka Liljevalchs vårsalong, en årlig händelse där ett tvärsnitt av samtidens bildskapare visar upp sina alster. Några av verken handlade inte oväntat om pandemin. Samtida kultur speglar ofta samtiden.
Nära Liljevalchs ligger Nordiska museet, en del av kulturarvet, som en gång var en fosterländsk ideologiproducent. Där pågår en mängd utställningar om historia och samtid – om klimathot, Jenny Lind, folkhemslägenheten, samer och folkkonst. För att nämna några.
Två kulturbärande institutioner på Djurgården i Stockholm får här illustrera ett kulturliv som blivit alltmer tillgängligt under 2021. Publik och öppenhet, spännande och tankeväckande kultur. Gammalt och nytt.
Men den större frågan i fördjupningen är vad kulturlivet betyder för demokratin. Frågan ställd mot bakgrund av den oro som många hyser för demokratins framtid i en tid när folkstyret ifrågasätts och även inskränks i många länder. Men frågan accentueras också av pandemin, som delvis stängde ned kulturlivet och det öppna samhället. En tankeväckande parentes som demonstrerade vilka följder en kris kan få på offentligheten i samhället.
Ett levande kulturliv, ett fritt kulturliv, där konstnärer kan uttrycka sig fritt, är en viktig komponent och ett fundament i ett demokratiskt samhälle.
Kulturen blev i flera avseenden mindre vital när publikkontakten uteblev. Besöken på bio, konserter, museer, teatrar och musikaler minskade dramatiskt. Samtidigt gynnade pandemin kulturen i digital form. Läsningen ökade under pandemin, enligt en Novus-undersökning. Var femte tillfrågad hade rentav läst en till två böcker mer per månad än vanligt. Det ökade utbudet av streamingtjänster har också innehållit en del kultur.
Men åter till demokratispåret.
Kulturen har en idépolitisk dimension utöver den estetiska. Den framhäver värden, skapar identitet och gemenskap, är en tummelplats där idéer möts, prövas och utvecklas. Den stormiga debatten om namnet Vita havet på Konstfack visar på laddningen i ord och visuella uttryck.
Yttrandefriheten och principen om armlängds avstånd är vad som låter kulturutövare vara obekväma, kritisera makten och röra om i offentligheten. I diktaturer hamnar frispråkiga regimkritiker, varav åtskilliga är kulturarbetare, bakom galler. Lojala författare belönas med stipendier.
Att ett fritt kulturliv kan syresätta det offentliga samtalet lär det finnas en ganska utbredd enighet om i demokratiska samhällen. Men hur ser länkarna mellan demokrati och kultur ut egentligen? Eller hur borde de utformas? Låt oss först höra några röster som tagit sig an frågeställningen från olika håll.
Regissören och debattören Stina Oscarson prövar i en krönika i Svenska Dagbladet tankar kring konstnärlig frihet. Konst kan skapa förändring i samhället, ”men det ligger i dess storhet att vi aldrig kan förutsäga vilken.”
Hennes text är ett öppet svar på alla inbjudningar från kulturaktörer (däribland studieförbund) som önskar ett besök från henne för att tala om hur viktig kulturen är för demokratin.
En lockande tanke, som enligt henne, kan leda till riskabla felslut. Hon landar i en paradoxal slutsats. ”Kulturen kan rädda en sönderfallande demokrati. Förutsatt att den inte får det som uppgift.”
Jeff Werner, professor i konstvetenskap, kommer in i samtalet från vänster och talar sig varm för kulturen som motkraft. Demokratin har dragit sig tillbaka till förmån för kapitalet, anser han. För att värna demokratin måste politikens önskan att befria det offentliga rummet från konflikter och kapitalets vilja att kommersialisera det motverkas, skriver han i sin bok ”Postdemokratisk kultur”. Jeff Werner varnar för att demokratins formella strukturer – fria val, yttrandefrihet, fri press med mera – delvis tömts på innehåll och vitalitet, samtidigt som medlemstalen i organisationerna viker och ideologi ersätts av utspel. Kulturen tar över politikens roll och blir den främsta arenan för demokratiska spörsmål. Människor som vill förändra samhället lockas att utöva kultur, som teater och performance.
”Kultursektorn har blivit en arena där olika uppfattningar om kultur, demokrati, nationalism, patriotism och historia debatteras, frågor som i grunden är politiska-ideologiska.
På senare tid har kulturarvsfrågan blivit mer aktuell för politiken att ge sig in i.
Kopplingen mellan demokrati och kultur understryks av att en minister, Amanda Lind, just nu ansvarar för båda områdena. Det är via hennes departement som regeringens kris- och stimulansstöd till kulturen har formats och presenterats under pandemin.
– Ett levande kulturliv, ett fritt kulturliv, där konstnärer kan uttrycka sig fritt, är en viktig komponent och ett fundament i ett demokratiskt samhälle, sade Amanda Lind i maj på ett seminarium i regi av Forum Syd, under vinjetten Utan civilsamhället tystnar demokratin.
Så skulle knappast en minister i en autokrati eller diktatur uttrycka sig
Men relationen mellan politik och kultur är komplex även i en demokrati som Sverige. Vi ser av citaten i den här artikeln att det kan bränna till runt frågor om kulturarv, nationalism, patriotism och identitet.
Politikerna ger resurser och formulerar uppdrag till kulturen men de ska också hålla armlängds avstånd. Hur denna balansakt fungerar i praktiken är ofta omtvistat. Ett aktuellt exempel på det: Vart fjärde museum har utsatts för påverkan från politiker och tjänstemän, enligt en enkät från Sveriges museer.
– Jag önskar att jag kunde säga att jag är förvånad men det är jag inte. Över åren har konstmuseum varit väldigt utsatta. På senare tid så har kulturarvsfrågan blivit mer aktuell för politiken att ge sig in i, sade Maria Jönsson, chef på Norrköpings stadsmuseum till Sveriges Radio den 6 juli.
I rapporten ”Så fri är konsten” (Myndigheten för kulturanalys, juni 2021) hävdas att det idag äger rum kulturpolitisk styrning som påverkar, eller riskerar att påverka, den konstnärliga friheten negativt. Det är en uppmaning till alla aktörer inom offentlig sektor att hålla fingrarna i styr.
– När konst och kultur ges i uppdrag att leda till vissa samhällseffekter finns en risk att konstnärligt innehåll börjar bedömas på andra grunder än konstnärlig kvalitet, säger Mats Granér, myndighetschef på Kulturanalys.
Kulturen kan påverka politiken och politiken kan påverka kulturen.
Anna Stenvinkel, generalsekreterare i Forum Syd, berättade – på samma seminarium som Amanda Lind deltog i – när hon på en utbildning i jämställdhet i Liberia såg en teaterföreställning som humoristiskt synliggjorde en utbredd problematik, en man som latar sig medan hustrun gör hemarbete. Kultur som pedagogik och bärare av rättighetsfrågor i ett tilltalande format.
– Där finns nog en del att lära, apropå att gifta ihop kultur och demokrati, sade Anna Stenvinkel.
Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap, talade samma seminarium om att skapa samarbeten med civilsamhället för att vitalisera folkstyret.
– Om syftet är att skapa allians med andra aktörer för att aktivera människor och göra demokratin mer levande gäller det att tänka strategiskt. Vilka grupper vill vi nå? I första hand de som inte deltar så mycket och där förtroendet för demokratin är låg. Kanske arbetslösa, utländsk bakgrund, män på glesbygden, sade Ludvig Beckman.
Och kanske når man dessa grupper via idrotts- och musikföreningar snarare än biblioteken, resonerade Beckman vidare.
Helt klart har digitaliseringen i samhället fått en knuff framåt genom pandemin och det har, som nämnts ovan, påverkat kulturen. Kanske har det också påverkat demokratin både på gott och ont. Anna Stenvinkel berättade på (det digitalt sända) seminariet att antalet anmälda ombud på Forum Syds eget årsmöte var rekordstort i år. En lärdom att fundera vidare på, ansåg hon.
– Kan hemmasittandet också öka tillgången till det offentliga samtalet? undrade hon.
Svaren som gavs kan grovt summeras: Möjligheterna för demokratin ökar, men digitala klyftor riskeras att öka ojämlikheten och dra åt andra hållet.
Inga enkla och entydiga svar på den frågan heller alltså.
Demokratin förutsätter i alla fall bildade medborgare, beredda att lyssna till varandra och ta in kunskap, argument och flera perspektiv. Idén att kulturen kan stimulera detta genomsyrar en performance workshop som sätts upp på Teaterbaren på Dramaten i höst. Inför ett tjugotal personer iscensätter två aktörer på scen en föreställning som i slutändan går ut på att skapa ett demokratiskt ramverk. Det som börjar som ett skådespel övergår i en övning där alla är delaktiga i besluten när en ny grundlag ska antas.
– Vi vill föra in demokratins grundläggande frågor. Teatern kan vara en arena där man diskuterar stora samhälleliga och politiska utmaningar, säger Jörgen Dahlqvist, dramatiker och regissör samt doktorand på Teaterhögskolan i Malmö.
Teatern kan vara en arena där man diskuterar stora samhälleliga och politiska utmaningar.
En fråga som tveklöst lär dyka upp under föreställningen är vem som ska ha rösträtt och varför. Åldersgräns? Om någon är sen in i rummet, ska hen också ha rösträtt? Hur länge kan föreställningen pågå när anställd personal med utmätt arbetstid påverkas?
Det hela kommer att utvecklas till ett socialt experiment och en lärprocess för alla deltagare. Frihet att utforma spelregler finns, men även restriktioner som sätter gränser för vad som är möjligt.
– Vi bjuder in till samtal, och det intressanta är vad som sker när ramverken som både skapar förutsättningar och begränsningar för demokratin kickar in. Vi ställs inför svåra problem som måste lösas genom att komma överens.
Projektet på Dramaten tar form i samverkan mellan Institutet för framtidsstudier och teatern.
– Vi vill inte förenkla frågorna kring demokratin när vi för över deras forskning i ett teatralt rum, säger Jörgen Dahlqvist.
Inspiration kommer från Agora, torget i det antika Aten, en sinnebild för demokrati i dess ursprungliga form. Motivation kommer från samtida fenomen som hotar att undergräva demokratin eller skapa ett demokratiskt underskott.
– Föreningslivet har minskat i omfattning, en känsla av ens beslut inte påverkar den demokratiska processer sprider sig. Vi ser också en ökad polarisering i såväl USA som Europa, vilket riskerar att leda till att man slutar tro på demokratiska institutioner.
– Det vi vill göra är att öva på någon form av demokrati, att man inte stänger in sig i filterbubblor. Vi måste kanske mötas och prata med varandra för att föra allting framåt, säger Jörgen Dahlqvist.
